I diskussionen om klimathotet saknas den åtgärd som borde ske allra först. Det kan vara klokt att med subventioner hjälpa fram ny klimatvänlig teknik eller understödja klimatvänligt beteende. Men ännu väsentligare är att ta bort subventionerna till det som upprätthåller klimatnegativa verksamheter i olika former. Globalt är kolbrytning och flyg de mest gynnade vad gäller offentliga stöd. Världsbanken påpekade i en rapport redan 1992 att utsläppen av koldioxid skulle minska med nio procent om priset på fossila bränslen i en handfull industrialiserade länder låg på (det dåvarande) världsmarknadspriset. EU-ländernas investeringar i forskning och utveckling av energieffektivisering motsvarar bara tio dagars tyskt stöd till kolbrytning.

Den enda samhällssektor i Sverige som fortfarande ökar sina utsläpp av fossila växthusgaser är transportsektorn. Energin i denna sektor kommer till över 95 % från fossila drivmedel. I en rapport till regeringen år 2004 visade Naturvårdsverket att subventioner där miljöskadan främst berodde på användning av fossila bränslen uppgick till drygt 44 miljarder kronor per år. Närmare hälften av subventionerna, drygt 18 miljarder kronor, gällde transportsektorn. Flygbränslet har en skattebefrielse som motsvarar cirka fem miljarder kronor per år i Sverige. Övriga subventioner, såsom upphandling av flygtrafik, driftbidrag till flygplatser, investeringsbidrag och kostnadstäckning uppgår till minst 232 miljoner kronor per år.

Det politiska systemet borde omedelbart dra bort all stöd till flyget och belägga det med klimatriktiga skatter. Samtidigt är det väsentligt att SJ får fortsätta att utveckla X2000 och annan snabbtågstrafik som kan vara alternativ till inrikesflyget. Den energimängd som krävs för att förflytta en människa per tåg mellan Stockholm och Göteborg är en bråkdel av den mängd som krävs för att förflytta henne med flyg. Ett tåg motsvarar mer än 6 bussar eller 133 bilar eller 3 flyg. Människor väljer oftast flyg på sträckor som tar längre en ca 2,5 timme. På sträckor som idag ligger under den tiden, som Tokyo-Nagoya, Paris-Bryssel, Madrid-Sevilla och New York-Washington, har tåget redan idag över 70 % marknadsandel. Varje nytt snabbtåg som sätts in är en spik i kistan för flyget. Flyget har inget val miljömässigt utan släpper ut koldioxid oavsett vilket bränsle man kör på. Tåget körs med el som kan genereras på ett otal olika miljövänliga vis samtidigt som miljöbränslena för flyget på sin höjd befinner sig på laboratoriestadiet.

Idag finns det mängder med investeringsplaner för ökat flyg. I Sverige finns det planer på över tjugo projekt på olika flygplatser för att öka kapaciteten, allt ifrån en nyöppnad kommersiell flygtrafik på Ärna utanför Uppsala till flygplatsförlängning i Gällivare. Samtidigt som ingen politiker med självbevarelsedrift vågar missa klimatet i sina tal planeras för en fördubblad flygplatskapacitet i EU. Den svenska regeringens representant, Åsa Torstensson, deltar aningslöst (?) i detta. På samma sätt som tobaksindustrin fortfarande slåss för sin existens så kommer flyget att slåss för sin. Flygindustrin trycker gasen i botten och kan i kraft av skattebefrielse komma med ständigt nya lågpriserbjudanden. För den som får lite dåligt samvete erbjuds avlatsbrev som ska ?klimatkompensera?.

Råoljepriset är på väg att öka dramatiskt och alla samhällen kommer att tvingas prioritera hårt. Det kortväga flyget har inte tillnärmelsevis samma samhällsekonomiska betydelse som annan trafik. Folk bryr sig om en mamma inte kan köra sin dotter till träningen, men ingen kommer att orka engagera sig i att en affärsresenär får byta sin flygbiljett mot en förstaklassbiljett på X2000. Den första och mest självklara klimatåtgärd som bör vidtas är att sluta ge bidrag till flyg och annat som är orsak till klimathotet. Simpel klimaträttvisa talar obönhörligen för att tvinga flyget betala sina miljökostnader fullt ut.