Det måste bli slut på diskussionerna om huruvida vi ska byta ut oljan mot förnybara drivmedel, eller minska bränsleförbrukningen i bilarna eller satsa på kollektivtrafik. Alla åtgärderna behövs om vi ska kunna motverka klimatskador. Hur många fler argument som än kommer fram i etanoldebatten finns det ingen återvändo till oljesamhället.

Självfallet anser miljöpartiet att det ska ställas hårda miljö- och etiska krav på alla fordonsbränslen. Det finns inte heller en allena saliggörande ersättning för oljebaserade bränslen. Biogas kan göra stor klimatnytta utan att komma i konflikt med vare sig biologisk mångfald eller livsmedelsproduktion. Men den har en begränsad potential liksom de andra alternativen till bensin och diesel.

Det är dags att flytta fokus från bränslet till det faktum att energianvändningen i transportsektorn måste minska rejält för att kunna möta klimatkraven. Det är pinsamt att Sverige toppar den europeiska listan över bränsleförbrukning per bil. Det är också pinsamt att de totala utsläppen från vägsektorn ökade med 300 000 ton förra året trots högre energieffektivitet och ökad andel miljöbilar. Trots alla åtgärder går klimattrenden inom transportsektorn åt fel håll.

Den allra största energibesparingen uppnås genom att fler åker tillsammans. Järnvägsnätet måste byggas ut, men i väntan på att det blir mer kapacitet i spårtrafiken finns åtgärder för att öka kollektivtrafiken som kan genomföras tämligen omedelbart. I landets tätorter finns goda möjligheter att på bara några månader minska mängden bilresor drastiskt, och på så sätt också förbättra luftkvaliteten och sänka bullernivån.

Idag består ytan i en genomsnittlig svensk stad av ungefär 10 till 20 procent infrastruktur för person- och godstransporter. Vägarna tar absolut störst plats. Bilarna är en stor bov i det hela, de ska ju inte bara köras omkring utan dessutom parkeras någonstans också. Att använda en större del av stadsytan till kollektivtrafik är inte bara klimatsmart. Det skapar också plats för exempelvis parker, lekplatser och bostäder. Människor som inte åker bil har bättre hälsa än de bilburna, sannolikt mest beroende på att det vanligtvis är längre till hållplatsen är till garaget. Kollektivtrafikanter går och cyklar i snitt fyra gånger längre daglig jämfört med sträcka den vanlige bilisten. En kollektivtrafikresenär löper också åtta gånger mindre risk för att drabbas av en trafikolycka än en bilist.

Dessa skäl tillsammans borde vara goda nog för att för alltid förpassa bilen till tillfällen då det inte finns andra alternativ att tillgå. Men för att detta ska vara möjligt i praktiken behövs aktion. Det behövs större kapacitet lokalt, regionalt och nationellt. Miljöpartiet vill trimma, optimera och utöka den befintliga trafiken samtidigt som vi satsar på stora infrastrukturinvesteringar som ger större kapacitet på lång sikt. Målet är att människor ska uppfatta det kollektiva resandet som ett klimatmedvetet och attraktivt alternativ.

Fram till 2020 vill Miljöpartiet fördubbla det totala kollektivtrafikresandet i landet, vi vill fördubbla gång och cykling och vi vill att kollektivtrafiken ska vara så bra att inrikesflyget söder om Sundsvall (med undantag för Gotland) blir onödigt.

För att klara klimatmålen måste kollektivtrafiken vara snabb, turtät och ha hög tillförlitlighet. Trots allt prat om att minska klimatpåverkan är kollektivtrafiken sällan en prioriterad fråga när det väl kommer till konkreta förslag och resurser. Nuvarande trend är att kollektivtrafikens andel minskar.

Miljöpartiet föreslår att kollektivtrafiken prioriteras framför bilen i städerna. Vi vill bygga spårvagnslinjer i storstäder. I väntan på att dessa kan bli färdiga är snabba busslinjer ett alternativ som kan ordnas med kort tidsrymd. Ska bussarna kunna köra med tillräcklig hastighet måste de få egna filer på gator som är minst 12 meter breda.

Det går att ordna om eventuella parkeringsplatser vid dessa gator tas bort eller flyttas. Vi måste inse klimatfrågans allvar och inte tro att det finns lösningar som tillgodoser alla. Regeringens trovärdighet i klimatfrågan är noll så länge de vill kasta bort 25 miljarder av skattebetalarnas pengar på att bygga Förbifart Stockholm och andra motorvägar.