Klimatfrågan gör att Sverige står inför en ganska spännande omställning de närmaste åren. En stor del av detta är byggandet av nya höghastighetsbanor med hastigheter över 300 kilometer/timmen.


FAKTA
Klimatfrågan är en kris av det slag vars lösning även kan ge positiva bieffekter som utvecklingen av ny teknik och investeringar som gynnar jobb och kommunikationer. Men det kommer att kosta mycket pengar att göra dessa investeringar. Därför är det viktigt att vi har det bästa möjliga underlaget för beslut, och då bör höghastighetsbana via Växjö också utredas, skriver Karin Svensson Smith (mp) ledamot riksdagens trafikutskott.

Klimatfrågan gör att Sverige står inför en ganska spännande omställning de närmaste åren. En stor del av detta är byggandet av nya höghastighetsbanor med hastigheter över 300 kilometer/timmen. Det som gör det hela bråttom är miljöskäl, men detta kommer också att leda till att landet knyts samman, att städerna ute i landet kan bli attraktivare för investeringar när de har extremt snabba kommunikationer med varand­ra och med storstadsregionerna.

Det förslag som diskuteras i dag är den så kallade Europakorridoren, en dragning av höghastighetsbana mellan Stockholm och Malmö via Jönköping. Vi vill dock att även en dragning via Växjö ska utredas, eftersom en sådan skulle ge fler människor närhet till höghastighetsbanan, och för att en sådan dragning skulle ge större möjligheter att bygga ut nätet för höghastighetsbanor i framtiden.
Transportsektorn som helhet står för utsläpp av 20 miljoner ton koldioxid, vilket motsvarar 40 procent av Sveriges utsläpp. Det behövs politiska beslut för att transporterna ska bli mer klimatsmarta. Det handlar om att göra investeringar, utforma lagar och använda ekonomiska styrmedel som gynnar transporter som är mer energieffektiva och som drivs av förnybara och hållbart producerade drivmedel.

Järnvägen har en central roll i detta. Med snabba tåg så konkurreras flyget ut, all forskning visar att med resor under två timmar får järnvägen mellan 80?100 procent marknadsandel. Det är dessutom så att snabba järnvägar av tekniska skäl måste gå på egna spår, de spår vi har i dag håller helt enkelt inte måttet för så höga hastigheter. Detta innebär att det frigörs kapacitet på de nuvarande spåren för mer godstrafik och för regional tågtrafik, vilket efterfrågas i dag när spåren år proppfulla.
Med minskad belastning på stambanorna kommer man dessutom att kunna hålla tiderna bättre, den hårda beläggning som finns i dag orsakar mycket bekymmer för trafiken. Allt detta ger goda klimateffekter.
När det gäller dragningen av Europakorridoren bör den i första hand ske där det är optimalt för att knyta ihop Sveriges järnvägsnät med Europas, och där det är optimalt för att ersätta inrikesflyget. Dessutom måste vi komma överens med Danmark var de vill ha knytningen, vilket innebär att Jönköpingsförslaget, som går via Helsingborg, inte nödvändigtvis är lika attraktivt. Det blir kortare att gå från Linköping via Växjö till Danmark än att göra en krok om Jönköping.

Om västra och södra stambanan blir upprustad för högre hastigheter så ska dessutom ett nytt spår rimligen ligga öster och inte väster om södra stambanan.
Klimatfrågan är en kris av det slag vars lösning även kan ge positiva bieffekter som utvecklingen av ny teknik och investeringar som gynnar jobb och kommunikationer. Men det kommer att kosta mycket pengar att göra dessa investeringar. Därför är det viktigt att vi har det bästa möjliga underlaget för beslut, och då bör höghastighetsbana via Växjö också utredas.