SAS befinner sig i en mycket prekär situation. Det är inte en långsökt tanke att staten inom en nära framtid kommer att få förfrågningar om ägartillskott med argumentet att bolaget behöver hjälp att överbrygga en tid av svag konjunktur eller för att rekonstruera sin flyggplansflotta.

Det skulle inte vara väl använda pengar. Krisen är med all sannolikhet inte tillfällig - frågan måste ställas på ett mer fundamentalt plan. Hur används offentliga medel bäst för att skapa väl fungerande transporter? Finansministern har tidigare bland annat sagt att han är beredd att ge mer pengar till motorvägar än till järnvägar eftersom det är så trafikstrukturen ser ut idag. Med samma logik skulle han ha gett Facit rådet att fortsätta göra skrivmaskiner när datarevolutionen började. Här behövs ett klargörande från Anders Borgs. Kommer han att ge SAS pengar om en förfrågan kommer? Är detta i så fall viktigare än att satsa på höghastighetståg?

95 % av energin till svenska transporter kommer från fossila bränslen. Det är alltså en gigantisk förändring som måste ske. I Sverige är det omöjligt att ersätta all biltrafik med kollektivtrafik och cykel. För korta godstransporter är lastbilar oumbärliga. Det är lättare att ersätta delar av inrikesflyget. Om människors rörlighet inte ska bli kraftigt beskuren behövs därför både upprustning av befintliga spår och investering i nya spår.

Internationell forskning visar att vid tågresor under två timmar förlorar flyget praktiskt taget allt passagerarunderlag. Flygbranschen vet väldigt väl att tillräckligt snabba tåg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö skulle betyda ett mycket stort tapp för inrikesflyget. På motsvarande sträckor utomlands har tåget 80-100% marknadsandelar. Och förutom dessa tre städer finns de knappt en flygplats i hela landet som går med vinst idag.

Flyget kämpar med en stor överetablering. Det leder till att vart och ett av flygbolagen i sin kamp för överlevnad bränner det kapital de hade behövt för investeringar. Och för de flesta bolagen sker detta förgäves. Det kommer rapporter om att allt inom flyget nu omprövas i jakt på pengar: plastbestick kommer att ersätta metallbestick, inga gratis tidningar och tidskrifter, ingen filmvisning, extraavgifter på bagage och så vidare. Ett flygbolag låter sina anställda välja mellan sänkta löner och uppsägning. En rapport om att Ryanair skulle börja ta betalt för toalettbesök visade sig vara ett skämt, men pekar på hur tongångarna går. Desto allvarligare är diskussioner om att minska mängden bränsle i planen vilket är en indikation på att krisen kan leda till att bolagen börjar knapra på marginalerna gällande flygsäkerheten.

Flyget brottas med samma problem som tobaksindustrin: Man försöker sälja en vara som till sin natur är onyttig i en omgivning som är alltmer skeptisk. Lena Micko och Peter Puusepp från Svenskt Flyg redoviar i en undersökning att 53 procent av svenska folket anser att flyget är det mest klimatpåverkande transportslaget (DI 10/9). Detta är korrekt. Flygets effekt på klimatet är 2 - 4 gånger så stor som för andra transportmedel, utsläppen i atmosfären gör mer skada.
Jag var inte på flygmässan i Farnborough, men den har rapporterats som en miljöshow. Det är inte flyget som en blivande låglönebransch och statsbidragstagare som används som säljargument, just nu spelas miljökortet. Men detta kommer att slå tillbaka. Försöken att koppla ihop flyg med miljö kommer emellertid att slå tillbaks. I valet mellan att flyga och att åka tåg tkommer flyget ofta att väljas bort.

Flyget har en roll att spela även i framtiden. Det finns skäl att flyga även inom Sverige; linjerna mellan Norrland och södra Sverige samt Gotlandsflyget går inte ersätta med snabbtåg. Men när flygets framtid diskuteras måste det göras med öppna ögon. Näringslivet måste inse att det osunda i att med subventioner försöka förhindra en modernisering. Det är ologiskt med obeskattat flygbränsle samtidigt som alla andra branscher ska ta sitt klimatansvar. Förr eller senare måste vi lämna fossilsamhället och skapa en långsiktigt hållbar utveckling. Att fördröja detta med skattemedel kommer inte att uppskattas av väljarna. Det krävs tydliga signaler från politiskt håll. Där kan finansministern göra en insats genom att inte uppträda som ett möjligt sista hopp för flyglobbyn.