HALVTID. Sommaren 2006 sade Fredrik Reinfeldt att miljön inte är en prioriterad fråga för moderaterna inför valet. Att så är fallet har han visat med all önskvärd tydlighet.
Två för miljöpolitiken dramatiska händelser har ägt rum under senaste tiden. Ett motorvägspaket, smyckat med några järnvägssatsningar, har lagts fram av regeringen, och Bengt K Å Johansson, miljömålsrådets ordförande, har meddelat att han kommer att avgå.

De 16 nationella miljökvalitetsmålen antogs av riksdagen efter en gedigen utredning och har sedan dess präglat allt miljöarbete på statlig, regional och kommunal nivå. Det övergripande syftet är att till nästa generation överlämna ett samhälle där de avgörande miljöproblemen är lösta så att utvecklingen blivit ekologiskt hållbar.

Ökning av vägtrafiken har identifierats som ett centralt hinder för att uppfylla miljömålen. Inte bara det om en begränsad klimatpåverkan utan också de om frisk luft, bara naturlig försurning, giftfri miljö, ingen övergödning och en god bebyggd miljö. När vägtrafiken ökar blir det nya astmaanfall, fler cancerogena ämnen i luften, mer buller och andra olägenheter.

Bengt K Å Johansson avgick inte på grund av motorvägssatsningen, men den illustrerar det problem han beskriver: Om miljöarbetet inte ska prioriteras lika högt i fortsättningen, då blir det problematiskt att sätta upp tydliga och ambitiösa miljömål.

Regeringen har svårt att uppfylla miljömålen och ser därför i detta ett problem med att alls ha miljömål, snarare än svagheter i den egna politiken.

I sin första regeringsförklaring satte statsminister Reinfeldt klimathotet främst bland vår generations utmaningar. Tyvärr har han inte alls förstått kopplingen till trafiken. När regeringen i en debattartikel (DN 11/9 -08) presenterar sin satsning på vägar och järnvägar lyser också ordet klimat med sin frånvaro.

Mer vägutrymme gör det mer attraktivt för biltrafik och därmed ökar påverkan på klimat och andra miljöfaktorer. I dag kommer 95 procent av energin inom trafiksektorn från fossila bränslen.

Det man däremot kan göra är att föra över trafik från väg till spår och sjöfart. Något som dock kräver mer spår och bättre kopplingar mellan hamn, spår och väg. I dag dras vi med förseningar och störningar för att spåren är överfulla. De företag som vill flytta transporter dit får ofta nej på grund av trängsel i storstadsområdena.

Inse att trafiken inte är en fråga i kanten av klimatpolitiken - den finns i dess centrum! 40 procent av de klimatstörande utsläppen kommer från transportsektorn. En oförmåga att vidta klimatåtgärder där kan inte kompenseras på andra områden utan att man i princip stänger av samhället i övrigt.

Om man inte har en klimatpolitik på trafikområdet så har man ingen klimatpolitik. Priset för motorvägarna som regeringen vill bygga är den egna trovärdigheten i klimatsammanhang.

En regering som undergräver de miljömål som man inte vill prata om och som inte vidtar åtgärder för att uppnå de miljömål som man trots allt säger något om tar inte ansvar för framtiden.