Trots allt prat om att minska klimatpåverkan är kollektivtrafiken sällan en prioriterad fråga när det väl kommer till konkreta förslag och resurser. Nuvarande trend är att kollektivtrafikens andel minskar. Det krävs ett systemskifte i klimatdiskussionerna. Det måste bli slut på diskussionerna om huruvida vi ska byta ut oljan mot förnybara drivmedel, eller minska bränsleförbrukningen i bilarna eller satsa på kollektivtrafik. Alla åtgärderna behövs om vi ska kunna motverka klimatskador. Hur många fler argument som än kommer fram i etanoldebatten finns det ingen återvändo till oljesamhället. Det finns ingen allena saliggörande ersättning för oljebaserade bränslen. Biogas kan göra stor klimatnytta utan att komma i konflikt med vare sig biologisk mångfald eller livsmedelsproduktion. Men den har en begränsad potential liksom de övriga alternativen till bensin och diesel. Såväl Vägverket som FNs klimatpanel bedömer att högst 20 % av koldioxidminskningen inom transportsektorn kan ske genom att byte av bränsle. Resten måste ske genom att det används mindre energi till transporter.

Därför är det dags att flytta fokus från bränslet till det faktum att energianvändningen i transportsektorn måste minska rejält för att kunna möta klimatkraven. Det är pinsamt att Sverige toppar den europeiska listan över bränsleförbrukning per bil. Det är också pinsamt att de totala utsläppen från vägsektorn ökade med 300 000 ton förra året trots högre energieffektivitet och ökad andel miljöbilar. Trots alla åtgärder går klimattrenden inom transportsektorn åt fel håll.

Den allra största energibesparingen uppnås genom att fler åker tillsammans. Volymen person- och lastbilstransporter måste minska. Järnvägsnätet måste byggas ut, men i väntan på mer kapacitet i spårtrafiken finns åtgärder för att öka kollektivtrafiken som kan genomföras tämligen omedelbart. I landets tätorter finns goda möjligheter att på bara några månader minska mängden bilresor drastiskt, och på så sätt också förbättra luftkvaliteten och sänka bullernivån.

Idag består ytan i en genomsnittlig svensk stad av ungefär 10-20 procent infrastruktur för person- och godstransporter. Vägar och gator tar störst plats, men parkeringar svarar sammanlagt för en ansenlig del av tätorternas yta. Att använda en större del av stadsytan till kollektivtrafik är inte bara klimatsmart. Det skapar också plats för exempelvis parker, lekplatser och bostäder. Människor som inte åker bil har bättre hälsa än de bilburna, sannolikt mest beroende på att det vanligtvis är längre till hållplatsen än till bilen. Kollektivtrafikanter går och cyklar dagligen i genomsnitt fyra gånger längre jämfört med den vanlige bilisten. En kollektiv¬trafikresenär löper dessutom åtta gånger mindre risk än en bilist för att drabbas av en trafikolycka.

Dessa skäl tillsammans borde vara goda nog för att reservera bilresor för tillfällen då det inte finns andra alternativ att tillgå. Men för att detta ska vara möjligt i praktiken behövs politiska beslut. Det behövs större kapacitet lokalt, regionalt och nationellt. Kollektivtrafiken måste få bättre villkor och utökas samtidigt som vi satsar på stora infrastrukturinvesteringar som ger större kapacitet på lång sikt. Målet är att människor ska uppfatta det kollektiva resandet som ett attraktivt alternativ till bilen. En satsning på kollektivtrafiken har stöd hos opinionen. Tre av fyra stockholmare anser att bättre kollektivtrafik är bästa metoden att minska biltrafiken enligt en undersökning från opinionsinstitutet Synnovate på uppdrag av Dagens Nyheter

Miljöpartiet anser att det handlingsprogram som branschorganisationerna tagit fram för att fördubbla kollektivtrafiken är utmärkt och är beredda att, i de politiska församlingar vi är representerade, driva de åtgärder som behövs för att fördubbla kollektivtrafikens andel av persontransporterna. Vi har under hösten 2008 lämnat in en kollektivtrafikmotion med 42 olika förslag som alla syftar till att uppnå det övergripande målet.

Våra förslag till åtgärder kan delas in i tre grupper.
? Det krävs ekonomiska styrmedel som ändrar prisrelationen mellan kollektivtrafik och bil. En höjning av koldioxidskatten är en av de väsentligaste i kombination med trängsel/brukar/miljö¬avgifter i de större städerna. Eftersom människor i tättbebyggda områden har fler alternativ till bilen bör tyngdpunkten i den samlade effekten av skatter och avgifter finnas i dessa områden. Förmånsbeskattning av bilar och reseavdraget behöver omformas till att ge kollektivtrafiken rättvisa villkor. Avgifter för parkering ska tas ut på marknadsmässiga grunder och kan utgöra ett kraftfullt lokalt styrmedel. Vi föreslår att kommuner ska ta ut avgift för parkering av fastighetsägare enligt modell från Storbritannien och Australien.
? Kommunerna har via planmonopol och ansvar för parkering stora möjligheter att ge kollektivtrafiken bättre möjligheter. Ska bussarna kunna köra med tillräcklig hastighet måste de få egna filer på gator som är minst 12 meter breda. Det går att ordna om eventuella parkeringsplatser vid dessa gator tas bort eller flyttas. Kombinerat med prioriterade trafiksignaler blir det grönt ljus för kollektivtrafiken. För att nå en klimatsmart samhällsplanering krävs tydligare styrning i lagstiftning och en större tyngd åt miljömålen. I fysisk planering krävs att större prioritering görs av kollektivtrafiken framför biltrafiken till exempel genom införande av en hållplatsnorm och maxtak för parkeringsnorm.
? En av de viktigaste investeringarna är en nationell satsning på utbyggnad av spårvagnsnät i de större städerna. Med en snabb, tillförlitlig och turtät kollektivtrafik kan bilkörningen bringas ner. Vi vill förstärka kommunernas och regionernas muskler ytterligare genom att ge Vägverket ett riktat uppdrag att delfinansiera kollektivtrafikinvesteringar och öronmärkta medel för att klara detta uppdrag. Även utanför städerna finns mycket stora behov av att vidga kapaciteten för kollektivtrafik. I miljöpartiets infrastrukturmotion finns dessa specificerade som uppdrag till Banverket. Nya spår har emellertid inget värde om det inte finns trafik på dem. Därför vill vi utöka bidraget till inköp av tåg och spårvagnar i stället för att ansluta sig till regeringens förslag att ta bort dem. SJ bör i uppdrag att bedriva den trafik som behövs för att nå klimat och transportpolitiska mål.

Det är mycket hög tid att inse klimatfrågans allvar och inte tro att det finns lösningar som kan tillgodose alla. Regeringens trovärdighet i klimatfrågan är noll så länge de vill kasta bort 25 miljarder av skattebetalarnas pengar på att Bygga Förbifart Stockholm och andra motorvägar. Investeringarna måste reserveras för den infrastruktur som tillhör framtiden och underlättar för rationella transporter som fungerar inom ramen för en ekologiskt hållbar utveckling.