Ända sedan de första veckornas debacle med olämpliga ministrar har opinionsmätningar visat att väljarna vill ha ett annat styre. S, v och mp har äntligen lyckats sätta det gemensamma bästa före det som kan gynna det egna röstetalet.

Och med lite eftertanke:Hur kul är det att bli bäste spelare på plan om laget förlorar?

Att vänsterpartiet skall ingå i det rödgröna samarbete som påbörjades av socialdemokraterna och miljöpartiet är bra av flera skäl:

Väljarundersökningarna sedan s-mp-samarbetet proklamerades måste tolkas som en önskan om ett samlat lag som alternativ till den borgerliga alliansen. Att de borgerliga partierna kunde enas i en allians var en viktig orsak till deras valvinst 2006.

Opinionen i USA och i resten av världen har flyttat sig väns-terut till följd av vad finanskrisen avslöjat och hur många som nu lämnas på bar backe. Allt färre vill fortsätta avlöva statens möjligheter att reglera verksamheter med vinstintresse.

Vid en jämförelse mellan de olika partiernas politik bör de i miljöpartiet som prioriterar klimatanpassning av transporter, bistånd, försvarsomställning, en generös flyktingpolitik och solidaritet kunna se det som en fördel att vänsterpartiet är med.

Det var stora förväntningar när regeringen skulle presentera sitt stimulanspaket. Allt var inte fel, men man får en stark känsla av att regeringen står och tittar vilset på kartan för att kanske långsamt börja förstå att den inte stämmer med verkligheten.

Finansmarknadsminister Mats Odells (kd) utförsäljningslista har fått korrigeras med inköp av en bank och återstående försäljningar går mycket trögt. Och vilka ekonomer anser att en omfördelning av inkomster från rika till fattiga genom skattesänkningar eller lägre nivåer i arbetslöshets- och sjukkassa är ett bra sätt att möta lågkonjunkturen?

När varslen når rekordnivå och konkurser hotar över hela landet krävs en offensiv satsning på nya verksamheter som platsar i ett modernt och långsiktigt hållbart samhälle. Förutom finans- och konjunkturkris ställer klimatkrisen krav på kraftfulla politiska lösningar.

Infrastrukturinvesteringar är ett klassiskt grepp för att möta en lågkonjunktur. Varför innehöll inte konjunkturpaketet en enda krona för att bygga ut järnvägen? En omställning från olja till förnybara energikällor fordrar stora offentliga investeringar och ett skattesystem som gynnar det som är bra för klimatet jämfört med det som bidrar till växthuseffekten.

I valrörelsen 2010 behövs ett alternativ som tar ansvar för framtiden. Svåra tider fordrar solidaritet där välbärgade skall dela med sig. Människor vill kunna känna trygghet och tillförsikt inför framtiden. De industrier som tillverkar energislukande produkter måste ersättas av klimatsmart produktion. Samhällsplanering och skatter måste underlätta för oss som vill leva klimatvänligt istället för subventioner till flyg, bränsletörstiga bilar, knasiga transporter med mera.

För att åstadkomma en sådan samhällsomdaning krävs kunskaper och långsiktiga åtaganden. Vänsterpartiets intresse för att ingå i sådana sammanhang är nymornat men välkommet. Så sent som 2005 hånades de artiklar som tidigare viceordföranden Johan Lönnroth och jag skrev om att v borde ingå i regeringen. Detta var en av flera anledningar till att jag lämnade v och gick över till mp.

För väljarnas skull hoppas jag att vänsterpartiets omorientering är uppriktig och pålitlig. Nu krävs att s, v och mp koncentrerar sin energi på att formulera en politik som är bra för klimat, jobb och rättvisa istället för att bråka inbördes.