Gitte Leger, vd för Plåslageriernas riksförbund, har alldeles rätt när hon kritiserar regeringens satsning av skattepengar på krisbranscher. Jag delar hennes uppfattning att det är ?djupt olyckligt att regeringen verkar upptagen med att fokusera på lösningar för krisbranscherna i stället för på framtidsföretagen?. Framtidsbranscherna bör stå i fokus för debatten snarare än krampaktiga försök att förhindra en nödvändig marknadsanpassning av personbilstillverkningen.

Hur vi hanterar den ekonomiska krisen nu kommer att definiera Sverige som industriland i framtiden. I kriser förstärks styrkan och svagheterna i ekonomin och i vägen ur krisen väljer vi också väg för den svenska ekonomin. Blicken måste höjas så att satsningarna görs där de ger mest utdelning för framtiden.

Sverige har de senaste åren stöpt om försvarspolitiken från ett storskaligt invasionsförsvar till ett insatsförsvar anpassat för ett globalt samarbete om humanitära och fredsskapande insatser. Det var en på många sätt smärtsam process där gamla traditioner ställdes mot nya krav skapade i en föränderlig verklighet. Samma slags nytänkande behövs när det gäller den svenska industrin. Alternativt hamnar vi med Svarte-Petter som det sista land som gräver ner sina pengar i fossilteknikens grav.

Den framtida teknikmarknaden kommer att till stora delar styras av en övergång från fossila bränslen till förnyelsebara energikällor samt energieffektivisering genom exempelvis tilläggsisolering av byggnader och övergång från personbilsresor till modern kollektivtrafik. Även de som är totala klimatförnekare måste inse att oljan är en ändlig resurs. Det krävs ett teknologiskt skift av samma dignitet som när mänskligheten lämnade stenåldern. Tiden med ett stort utbud av ?billig? energi är för alltid över och energismarta system för transporter, byggnader samt produktion är det som hela världen kommer att efterfråga.

Även om jag delar Gitte Legers bedömning av att framtiden på sikt ser mycket ljus ut för de företag som dagligen arbetar med energieffektiviseringar så delar jag inte hennes recept på hur deras utvecklingspotential ska stödjas. Skrotade turordningsregler och andra försämringar av villkoren för de anställda bäddar inte för en tilltro till framtiden. Det som behövs är snarare investeringar och skatter som underlättar omställningen till energisnåla transporter och ett energieffektivt boende. Därför är det fatalt att som regeringen använda skattebetalarnas pengar till ett ostrukturerat stöd av personbilsföretag på bekostnad av järnvägsbyggande och ombyggnad av det bostadsbestånd som behöver energismart renovering. Regeringens infrastrukturproposition är en historisk stor satsning på att amortera tidigare gjorda lån i förtid och missar den inriktning på spårvagnslinjer i städer och höghastighetsbanor som sker i andra delar av Europa.

Sveriges omvandling från ett fattigt bondesamhälle som inte kunde försörja en växande befolkning till ett modernt industriland med en offentlig finansierad välfärd kunde genomföras tack vare inspirerande framtidsvisioner och långsiktiga statliga investeringar. Den moderatledda regeringens försök att bita sig fast idet gamla kombinerat med avsaknad av framtidsbilder måste bytas ut mot politik som vågar bejaka framtiden. Omställningen från oljesamhället till det energisnåla och förnybara samhället kommer att bli smärtsam. Men den rymmer också många spännande och kreativa möjligheter.