Det finns mycket att lära av succén med trängselavgifterna i Stockholm. En av de viktigaste lärdomarna är att man inte kan bygga fyra dörrar in till en restaurang med ett bord och kalla det för en marknad. Den fria konkurrensen om det ytterst begränsade gatuutrymmet i den 750 år gamla staden Stockholm skapade bara köer, ökade utsläpp och ekonomiska förluster.

På samma sätt är det med det begränsade utrymmet på det svenska järnvägssystemet som i princip inte ökat sin kapacitet sedan början på förra seklet. Järnvägstrafik består av spår och av tåg.

Att släppa in obegränsat med tågoperatörer på en begränsad mängd spår skapar inte en marknad, det skapar förseningar och konkurser. Att sätta in fler tåg tar några veckor, att bygga fler spår tar många år. Om man dessutom gör som regeringen blir det ännu värre, de har ju öppnat spåren för fler aktörer samtidigt som de bygger vägar istället för järnvägar. Följden blir totalt och ihållande kaos med ständiga och omfattande förseningar, låg lönsamhet och dålig service.

Värst är kanske läget på sträckan Göteborg-Malmö där den regionalt upphandlade trafiken nu ska konkurrera med SJ. Staten är ensamägare till SJ och kräver en årlig vinstutdelning på 10 procent. Den regionala tågtrafiken får halva nyanskaffningskostnaden för tågen betald av statliga bidrag och har en årlig underskottstäckning av den regionala trafiken. Det är således en konkurrens mellan ett företag som får pengar av sina ägare och ett som åderlåts på pengar av sin ägare. SJ behöver både de långväga och de kortväga resenärerna för att det ska löna sig att köra snabba tåg, X2000, mellan Göteborg och Malmö. Det nya bolaget kommer bara att köra långsamma och obekväma tåg (jämfört med X2000).

Eftersom det nya bolaget har råd att gå med förlust kan SJ kanske tvingas dra sig ur. X2000-tågen kommer då att flyttas till en lönsammare sträcka, Stockholm-Göteborg. Följs avregleringens förslag kommer SJ att få konkurrens även där. Hongkongägda MTR som nyligen vunnit upphandlingen om tunnelbanetrafiken i Stockholm har sannolikt ambitionen att ta över all lönsam tågtrafik i Norden.

Regeringen har skapat en låtsasmarknad där subventionerad tågtrafik får försöka konkurrera ut lönsam tågtrafik som drivs utan subventioner. Konsekvensen kan bli att det kommer att ta 20-25 minuter längre tid att åka mellan Göteborg-Malmö. Om staten plöjer ner 10 miljarder i bygget av Hallandsåstunneln för att öka kapacitet och korta tågtider Göteborg - Malmö är det konstigt att samtidigt dra undan underlaget för den enda snabba tågtypen - SJ:s X 2000.

Regeringen är handfallen och förvirrad när det gäller att omsätta idéerna om marknadsekonomi i praktiken. De verkar ha ytterligt dimmiga begrepp om vad en marknad egentligen är. Det är exempelvis skillnad mellan att låta företag konkurrera om att få trafikera på de spår som finns och att släppa ut alla som vill på spåren och se vad som händer. Det är ju inte konkurrens om man låter två bussförare köra samma buss samtidigt, det är bara dumt. Det är heller inte konkurrens att låta en bagare som säljer sina frallor konkurrera med en bagare som delar ut sina frallor gratis.

Vi står inför en miljösituation som skulle gynnas av att vi alla åkte mer tåg och mindre bil och flyg. I den situationen krävs tågtrafik som håller tiderna och som klarar av att möta en ökande efterfrågan. Det behövs utbyggnad av spårkapaciteten och att de bolag som trafikerar spåren, exempelvis SJ, får spelregler som tillåter att de köper in nya, snabba och moderna tåg.

I det läget väljer regeringen att satsa pengar på vägutbyggnad och samtidigt skapa lekstuga på det begränsade spårutrymme som finns idag. Fortsätter den politiken kommer förseningar och kaos bli vad vi får leva med även det närmsta decenniet.