Den moderatledda regeringen har nu i december bidragit till att stoppa möjligheterna för medlemsländerna i EU att på ett praktiskt bra sätt införa kilometerskatter. Detta är problematiskt på två sätt.
För det första för att kilometerskatter är en viktig del av miljöpolitiken, det är ett sätt att få ner koldioxidutsläppen. Därmed driver regeringen i EU en politik som är rakt
motsatt den man påstår sig driva. Man säger sig vilja driva en offensiv klimatpolitik, men stoppar just en sådan offensiv politik.
För det andra är själva sättet detta har skett på problematiskt.
EU:s beslutsformer är så snåriga att det
är svårt för journalister att hitta en bra och dramatisk händelse att skriva om. Beslut som inte blir fattade i EU stoppas inte med en bang, utan med det ljudlösa pysandet av en sufflé som stilla sjunker ihop.
Alltså har det varit helt omöjligt för oss som arbetar med detta, vi i miljöpartiet exempelvis, att få media att rapportera att det alls har skett.
I somras föreslog EU-kommissionen att ett av EU:s direktiv, det så kallade eurovinjettdirektivet, skulle ändras. Det är ett direktiv som reglerar fordonsskatter och vissa vägavgifter. Syftet var att de länder som ingår i det samarbete direktivet behandlar skulle få möjligheten att införa kilometerskatt på sina lastbilstransporter.
Som direktivet ser ut idag finns inte den möjligheten, och de länder som ändå inför kilometerskatt kan inte delta fullt ut
i eurovinjettsamarbetet.
KilometersKatt är en central fråga i klimatarbetet. Idag är det för billigt att transportera på lastbil vilket dels får effekten att för mycket gods transporteras på det sättet, dels att för mycket gods
alls transporteras. Vi får exempelvis idag glass från Italien och kattsand från Spanien.
Syftet med en kilometerskatt är att minska koldioxidutsläppen genom att minska mängden transporter på bil. Det
gäller saker som antingen inte bör transporteras alls,
eller som kan transporteras på tåg eller båt, som är mycket energisnålare. De länder i mitten av Europa som får bära huvuddelen av den genomgående lastbilstrafiken arbetar alla för att införa sådana skatter. Tyskland, Österrike,
Tjeckien och Schweiz har redan infört dem.
Frågan om ändringar i eurovinjettedirektivet
skulle avgöras på ett möte med EU:s transportministrar den 9 december 2008. Detta skedde inte, på mötet konstaterades bara att man inte kunde
nå enighet och frågan lämnades ?med varm hand? över till det inkommande tjeckiska ordförandeskapet. Frågan försvann alltså i tomma intet, det finns inget beslut om att förslaget förkastas, bara en slapp gest in i framtiden.
när jag tog upp frågan i riksdagen i slutet på januari hänvisade infrastrukturminister Åsa Torstensson till att frågan inte varit en beslutspunkt och antydde därmed att det inte var hennes ansvar att inget gjorts.
Det intressanta med detta är att anledningen till att förslaget inte var en beslutspunkt var just att flera länder, däribland Sverige, satt sig emot det. I det papper som skickades till riksdagens EU-nämnd 28 november stod inte angivet om punkten var beslutspunkt eller
ej just av skälet att man i det läget inte visste om man skulle få ihop en kompromiss. Men när frågan väl togs upp ett par veckor senare så visste man och frågan sopades därför under mattan.
Men detta fråntar givetvis inte regeringen
från deras ansvar att ha stoppat förslaget.
Borgarna gömmer sig bakom EU:s skylt med ?arbete pågår? och bakom denna hindrar de att arbete verkligen ska ske.