Vi står nu inför två mycket allvarliga utmaningar: jobbkrisen och klimatkrisen. Krisen i fordonsindustrin har visat att Göteborgsregionen måste vidgas, men en sådan utveckling får inte ske till priset av ökad klimatbelastning. En utbyggd tåg- och spårvagnstrafik är nyckeln till att skapa en större, klimatanpassad och mer konkurrenskraftig Göteborgsregion. Paul Krugman, 2008 års Nobelpristagare i ekonomi, hör till de forskare som har visat att moderna, kunskapsintensiva ekonomier är mer regionala än nationella. Det är storleken på den lokala arbetsmarknaden som bestämmer bredden på näringslivet, hur många jobb som skapas och hur snabbt lönerna ökar.
Sverige har många små lokala arbetsmarknader. Detta är ett problem som kommer att bli allt mer påtagligt när arbetslös­heten skjuter i höjden. Ska vi klara jobben i framtiden måste möjligheterna att söka nytt arbete också bortom det omedelbara närområdet öka. Vi måste nu investera för att bygga ihop landet och vi måste göra det på ett sätt som inte hotar vårt klimat. Om detta råder det en tydlig samsyn mellan oss rödgröna partier.

Göteborgs lokala arbetsmarknad har under lång tid stått och stampat. Det område inom vilket man kan pendla utan orimlig tidsåtgång är i princip lika stort i dag som för 20 år sedan. För att skapa en mer varierad och robust näringslivsstruktur och samtidigt vässa exportindustrins konkurrenskraft måste Göteborgsregionen bli större.

Bygg ut tågtrafiken


En nyckel för att skapa en större Göteborgsregion är att bygga ut tåg- och spårvagnstrafiken. Vi är överens om att regionen behöver resurser från staten för att kunna erbjuda dessa viktiga vardagskommunikationer på ett mer tillförlitligt sätt.

En utbyggd spårbunden kollektivtrafik har visat sig vara överlägset som verktyg för att vidga de lokala arbetsmarknaderna, vilket den mycket omfattande ökningen av tågpendlingen i Öresundsregionen och Mälardalen vittnar om. Det finns inga skäl för varför detta inte också skulle kunna ske i Göteborgsregionen.

Göteborg omgärdas av ett flertal närliggande städer som med bättre förbindelser snabbt borde kunna bli en del av en större och mer konkurrenskraftig Göteborgsregion.

Det behövs tydlig vilja, fokus och engagemang för utbyggnaden av infrastrukturen. Alla vi tre rödgröna partier är nu överens: vi vill investera väsentligt mer på infrastrukturen än regeringen under den närmaste tolvårsperioden. Vi är också överens om inriktningen på dessa investeringar. Vi vill fortsätta den satsning på järnvägar och tågtrafik som vi tillsammans inledde redan år 2001.

Vi vill prioritera investeringar i järnväg före vägar. En utbyggnad av järnvägen är nödvändig för att bryta transportsystemets klimatpåverkan.

En avgörande investering för att bygga ett modernt, klimatsmart och konkurrenskraftigt Sverige är höghastighetsbanor. Vi vill påbörja byggandet av Ostlänken mellan Stockholm och Linköping, men är nu också överens om att påbörja projektering av höghastighetsbanan mellan Göteborg och Borås. Vi är överens om att detta arbete måste påbörjas så fort det bara är möjligt.

Djupt splittrade


De borgerliga regeringspartierna är däre­mot djupt splittrade i denna avgörande framtidsfråga. Finansminister Anders Borg är stark motståndare till svenska höghastighetsbanor. Nu försöker infrastrukturminister Åsa Torstensson skyla över konflikten genom att för andra gången på kort tid utreda frågan. Regeringens hantering av höghastighetsbanorna är tragikomisk.

En viktig del av lösningen på jobb- och klimatkriserna är även att skapa grönare och bättre fungerande godstrafik. I Göteborg handlar det inte minst om att rusta upp och förse den strategiskt viktiga Hamnbanan med dubbelspår. Vi är nu överens om att så måste ske så snart som möjligt, och har avsatt medel till detta i vår närtidssatsning på infrastruktur.

Problem för kommunerna


Ännu ett förvirrat inslag i regeringens infrastrukturpolitik är att man upphöjt kommunal medfinansiering till en grundläggande del av finansieringen av statlig infrastruktur.

Prognoser från Sveriges kommuner och landsting visar dock att allt fler kommuner under de närmaste åren kommer att få svårt att ens klara primära åtaganden som sjukvård, äldreomsorg och skola.

Regeringen ställer alltså kommunerna inför ett absurt dilemma: Försämra välfärden eller höj skatten, annars blir det inga infrastrukturinvesteringar. Detta är helt orimligt. I det läge som råder behöver kommunerna tillföras mer resurser, inte mindre.

Regeringen är så nära en trafikpolitisk kapitulation man kan komma. Man undviker att fatta viktiga beslut och skyfflar över svåra avvägningar på andra. I regeringens infrastrukturproposition pekas inga enskilda objekt ut. De borgerliga bemödar sig inte ens med att göra en grov fördelning mellan transportslagen när det gäller nyinvesteringar. Detta tunga ansvar lägger man i stället på regionerna och trafikverken.

Mot detta står ett tydligt rödgrönt alternativ. Vi vill investera mer, miljövänligare och modernare. Så lyfter vi Sverige ur jobbkrisen. Så rustar vi vårt land inför de enorma globala utmaningar som väntar.