En utbyggd höghastighetsjärnväg behövs för att föra människor snabbt och bekvämt mellan regioncentra, men en nästan lika viktig strategi för att kraftigt kunna utöka gods- och pendeltrafik är att frigöra kapacitet på stambanan genom att överföra delar av snabbtågen till nya spår. Den ökande långväga lastbilstrafiken är ett stort bekymmer. Det är av många skäl klokt att gynna smarta kombinationer av väg, järnväg och sjöfart.

Om vi inser behovet av en höghastighetsjärnväg för persontrafik och står inför en stor investering i ett helt nytt dubbelspår ska naturligtvis den dras där de flesta människorna bor.
Sträckan Stockholm-Göteborg (Götalandsbanan) via Norrköping-Linköping-Jönköping-Borås borde vara odiskutabel.

Mer osäkert är hur sträckningen av en sådan här järnvägskorridor till Europa via Öresundsregionen ska dras genom Småland. En hörnsten är hur denna nya höghastighetsbana försörjer kust-till-kust-banan och Göteborg-Kalmar/Karlskrona.
Växjös redan idag över 80 000 invånare vore den naturliga noden för mötet mellan kust-till-kust- och höghastighetsbanan.

De tre städerna i Sydostregionen, Växjö, Kalmar, Karlskrona har totalt 200 000 invånare och utgör regionens centra. Inom en radio 10 mil från Växjö finns det alltså ännu mer människor österut än västerut men en dragning ännu mer österut är orealistisk ty då skulle noden hamna där få människor bor. Därutöver skulle sträckningen bli ännu längre då den ska ?dras tillbaka? västerut till sin anslutning i Skåne.
Med satsningen på Linnéuniversitet är det ett måste att lärosätets två städer får goda tågkommunikationer, vilket kräver upprustning av befintlig sträcka Växjö-Kalmar, men också att regionens stora trafiknod, Växjö, får direktkontakt med höghastighetsbanan.

Nackdelen med detta förslag är att höghastighetsbanornas gemensamma sträckning Götalandsbanan/Europabanan inte kan göras ända fram till Jönköping. Detta kan sannolikt uppvägas av direktanslutningen till större regioncentra med större befolkning. Europabanans gemensamma sträckning med Götalandsbanan ska naturligtvis vara så lång som möjligt men att idag säga exakt sträckning är svårt.
Lämpliga utgångspunkter är i alla händelser att sträckningen genom Småland och Skåne dras närmsta vägen mellan Nässjö-Växjö-Kristianstad-Lund.
Anslutning till stambanan via nod i Nässjö är viktiga för att få smidiga regionala förbindelser, inte minst mellan Växjö och Jönköping.

Det är lika bra att tidigt slå fast att tågstopp vid andra orter än regioncentra längs denna höghastighetsjärnväg är orealistiska, alternativt endast kommer att ske i lågtrafik. Annars missas hela syftet med dess existens: att skapa snabba och bekväma tågförbindelser mellan storstadsregionerna. Tätare stopp än Linköping-Nässjö-Växjö-Kristianstad-Lund-Malmö torde vara svårt att se. För regional- och lokaltrafik förblir därför stambanorna ovärderliga för kommunikation i det finmaskigare nätet. Kombiterminalen i Nässjö är här ett lysande exempel på samspelet mellan lastbil och tåg. Lika viktigt att stryka under är att vinster med en sträckning längs E4an och dess möjligheter till kombiterminaler för rationell godshantering mellan lastbil/järnväg helt saknas då - just det ? höghastighetsbanan endast avser persontransporter.

Klimatkrisens allvar gör att allt fler inser behovet av en höghastighetsjärnväg för persontrafik mellan de större regionerna i Sverige. Flygtrafiken kommer att minska rejält. En investering i ett helt nytt dubbelspår ska därför placeras där flest människor bor. I Sydöstra Sverige är det naturligt att planera för sträckningen Linköping-Växjö- Kristianstad-Lund/Malmö.

Låt oss från Skånes och Smålands kommuner och regionförbund samlas kring en agenda, en röst och ett genomförande för detta.