FNs klimatpanel bedömde för drygt ett år sedan att vi har max 8?10 år på oss för att byta trenden av växande växthusgaser mot en successiv minskning. Sedan dess har det kommit tunga forskarrapporter vars slutsatser leder till att skiftet måste ske ännu snabbare.

För Sveriges del är omställningsbehovet störst inom transportsektorn. Det finns en stark press på att sänka bilars bränsleförbrukning.

När kommuner satsar på kollektivtrafik bör de därför välja de lösningar som gör störst klimatnytta per investerad krona. Trycket att välja effektiva lösningar har ökat i och med minskade skatteintäkter och ökade utgifter när fler blir arbetslösa.

Det finns gott om uppgifter om vad ökad busstrafik i egna filer med signalprioritet kostar. Femton års kraftig spårvagnsutbyggnad i andra länder ger ett brett underlag för att bedöma spårvagnslinjers investeringskostnader. Spårbilar och andra futuristiska system är däremot svåra att hantera i en jämförande analys, eftersom kostnadsuppgifter baserade på faktiska system är begränsade.

Behovet av en snabb och långtgående klimatanpassning för transporter gör att flera åtgärder måste vidtas samtidigt. Bäst effekt ger ökad koldioxidavgift tillsammans med trängselavgifter eller motsvarande i tätorter.

Att det blir dyrare att förstöra klimatet är en tydlig signal till att byta transportvanor. Men om det ska få acceptans måste avgiftshöjningen kombineras med att kollektivtrafiken har nog kapacitet för ta emot dem som avstår från bil.

Det kräver att kollektivtrafiken prioriteras på bilens bekostnad vid valet av investeringsobjekt.

Ännu viktigare än att priset för att förflytta sig uppmuntrar till klimatsmart beteende är att kol­lektivtrafiken inte är långsam.

När kollektivtrafiken tillåts ta gatuutrymme från bilar och får prioritet vid eventuella möten så ökar dess relativa konkurrenskraft rejält. Spårvagnar, trådbussar samt snabbuss i egna filer begränsar bilars framkomlighet och har en dokumenterad förmåga att attrahera resenärer. Ett system av spårbilar i luften har ingen motsvarande omstrukturerande effekt.

Det är hög tid att planera städer för människor och inte för bilar. För att göra städerna hälsosamma och trevliga att bo i behövs satsningar på prisvärda kollektivtrafiksystem med bevisat hög funktionalitet. Bilar upphängda på balkar är inte ett sådant system.