?Räddar spårbilen klimatet och våra jobb?? frågas på förstasidan till efterarbetet/etc nr 2. Låt oss fylla på med fler frågetecken, särskilt som sådana saknas i reportaget inne i tidningen.

? Spårbilar har diskuterats sen 1960-talet. I drift finns en enda bana (Morgantown) som dessutom inte uppfyller definitionerna. Om idén varit vettig hade det funnits fler system.
? ?Du ställer dig vid en station i närheten av din bostad?, tänker sig reportaget framtiden. I den studie som sen åberopas (av Statens institut för kommunikationsanalys ? Sika, om Stockholm) är det i snitt fyra kilometer mellan stationerna. Då gäller det att bo rätt.
? ?Glid säkert fram fem meter över marken?, lyder en rubrik. Och Sika-chefen Kjell Dahlström fyller i: ?Trafiken sker skilt från ledande barn och inget vilt kan komma i vägen.? Han har tydligen inte läst det egna institutets förslag, för där ska bara 30 av 160 kilometer gå på balk, och 15 i tunnel. Resten i markplan.
? En vagn väger bara 400 kilo och drar därför väldigt lite energi?, säger i reportaget Hans Lindqvist som är ordförande i spårbilsintressenternas lobbygrupp. Men enligt Sikas studie är vikten mer realistiska 550 kg per meter, och eftersom de tänkta fordonen ska rymma t.ex. cyklar utöver passagerarna blir längden minst fyra meter och vikten därefter.
? Med spårbilar kan man locka bilister som annars inte vill åka kollektivt, säger entusiasterna. Men i Sikas exempel minskar vägtrafiken i Stockholm med bara 4 procent, samtidigt som T-bana och pendeltåg tappar både resenärer och intäkter.

Vill man minska utsläppen etc. finns det mycket kostnadseffektivare sätt än spårbilar.
Någon progressiv idé i politisk mening är inte spårbilar. Tvärtom, de utgör ett försök att individualisera transporter som idag är kollektiva. En högeridé. Bör inte socialister förespråka kollektiva lösningar?
Och så detta med jobben. Volvo och Saab borde intressera sig för spårbilar, tycker Hans Lindqvist. Det är förståeligt att det i dessa tider grips efter halmstrån, men sådana är inte särskilt hållbara.
Det framgår inte av Sikas förslag hur många fordon man tänker sig, men utifrån en annan studie får man med reguladetri fram att det rör sig om cirka 2 000.
Saab tillverkar även i denna lågkonjunktur cirka 140 bilar om dagen. För att täcka Stockholms behov skulle det alltså räcka med cirka tre produktionsveckor.
Att förespråka spårbilar som räddning av klimat och jobb är faktiskt att slå blå dunster i ögonen på folk.