Enligt nu gällande transportpolitiskt mål ska transportsektorns klimatpåverkan senast 2010 ha minskat till 1990 års nivå. I den nya transportpolitiska propositionen vill regeringen ersätta detta mål med att ?Sverige år 2030 bör ha en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen?.

Såväl regeringens prioritering av väg framför järnväg i investeringsplaneringen som förslaget till avreglering av tågtrafik ska ses i det ljuset. Regeringen vill flytta fokus från transportsektorns samlade klimatpåverkan till vilken sorts bilar människor ska ha.

För att minska klimatpåverkan är förslaget till ändrat mål problematiskt i flera avseenden. Den nya målformuleringen missar lastbilar, fartyg och flygplan som allihop är nästintill totalt beroende av oljebaserade drivmedel. Att bilar kan gå på mer än ett bränsle betyder för övrigt inte att de verkligen gör det. Många av dagens flexifuelbilar tankas med bensin.

För att klara klimatmålet så måste bilparken bli mycket bränslesnålare, men energibesparing måste också ske genom att kollektivtrafik ersätter bilresor. Enligt Statens Institut för Kommunikationsanalys (SIKA) finns det en potential att via överflyttning mellan trafikslag minska de årliga koldioxidutsläppen med 4?5 miljoner ton fram till år 2020.

Detta kan jämföras med de beräknade effekterna av nya EU-regler där successivt stegrade krav på biltillverkarna för Sveriges del under samma tidsperiod beräknas minska de årliga utsläppen med 1,2 miljoner ton.

Om människor ska byta bilresor mot kollektivtrafik så måste det finnas plats för fler och trafiken måste bli bättre. Avreglering är regeringens recept.

Konkurrensverket har emellertid tidigare påtalat att konkurrens på spåren bara kan bli meningsfull om det finns ledig bankapacitet, villkoren är rättvisa (ingen får bidrag alternativt att alla får samma subventioner) och att alla EU-länder avreglerar.

Inga av dessa förutsättningar är uppfyllda. Infrastrukturministern brukar hänvisa till den lyckade avregleringen av flyget. Jämförelsen haltar då det är gott om plats i luften, medan spårkapaciteten i storstadsområdena utnyttjas till bristningsgränsen. SJ har lämnat vinst de senaste åren, medan SAS har haft stora problem med lönsamheten.

Innan SJ bolagiserades på 1990- talet fick Riksdagens revisorer tillfälle att yttra sig. ?Revisorerna har konstaterat att under senare år har ett företagsekonomiskt synsätt på affärsverkens verksamheter alltmer dominerat diskussionen, medan frågor om orsaken och bakgrunden till det statliga engagemanget i dessa verksamheter fått en undanskymd plats???Revisorerna begär ett klarläggande hur bla de sociala och regionala åtaganden som nu åvilar affärsverken skall bli tillgodosedda.

Revisorerna framhåller också betydelsen av det ansvar som åvilar staten i utformningen av samhällets infrastruktur och menar att det måste vara övergripande bedömningar och hänsyn till långsiktig vinst som blir vägledande i detta arbete och inte kortsiktiga vinstmaximeringar.? (Förslag 1991/92:17)

Privata tågbolag vill verka där chanserna till vinst är störst. Det är linjer med stort passagerarunderlag och under tider på dygnet med stor efterfrågan. För den långväga trafiken är det främst Stockholm?Göteborg, Stockholm?Malmö och Ostkustbanan.

Regeringens förslag innebär att ge bort en rättighet att plocka russinen ur kakan och lämna resten åt samhället att ta hand om.

Resultatet av att fler vinstdrivna tågbolag tillåts trafikera järnvägen blir således att skattefinansieringen måste öka om inte tågtrafiken utanför storstadsområdena ska minska.

Rikstrafiken utreder konsekvenserna av att nattågtrafiken till Norrland upphör när Rikstrafikens budget inte räcker till för att täcka underskottet i denna och alla andra banor som förväntas hamna utanför för den vinstgivande trafiken. ?Den föreslagna konkurrensutsättningen på järnvägsmarknaden kommer att innebära att staten genom Rikstrafiken behöver ta ansvar för trafik där marknaden inte räcker till att upprätthålla en tillräcklig trafikförsörjning.

Vissa sträckor där SJ idag bedriver trafik kommersiellt kan förväntas behöva insatser eftersom de inte är tillräckligt lönsamma om SJ får konkurrens på de andra idag mycket lönsamma linjerna? skriver Rikstrafiken i sitt utredningsuppdrag om indragen nattågstrafik.

Vare sig klimatet eller resenärerna är betjänta av ytterligare avreglering. SJ:s vinstutdelningskrav bör ersättas med ett transportpolitiskt uppdrag.

Tågtrafiken behöver fler spår ? inte fler tågbolag.