Jan-Evert Rådhström (m) menar att ett sammanhållet trafiksystem, där sträckor som går med vinst kan finansiera dem som har färre antal resenärer, för att ?skydda russinet i kakan för en monopolist?, och att det ?... aldrig kan vara en sak för samhället?. Jag föredrar att analysera avregleringsförslaget utifrån resenärsperspektiv och kan då inte se annat än nackdelar med att trafiken ska delas upp i lönsam respektive olönsam trafik.

När den dåvarande borgerliga regeringen i början 1990-talet började uppstyckningen och bolagiseringen av statlig verksamhet skrev professor Lennart Hjalmarsson följande i Industriförbundets skriftserie om den offentliga sektorns nydaning. ?Privatisering är i sig inget speciellt effektivt medel för att uppnå en ökad effektivitet inom en sektor. En lång rad empiriska undersökningar av produktivitetsskillnader mellan privat och offentlig verksamhet ger inget belägg för hypotesen att privat bedriven verksamhet generellt skulle vara effektivare än offentlig under samma förutsättningar i övrigt.? Hjalmarsson pekar också på att en ökad konkurrens i vissa fall kan leda till försämrad effektivitet i samhällsekonomin. När en producent lägger beslag på de mest vinstgivande aktiviteterna behövs det mer skattemedel för att upprätthålla de mindre vinstgivande verksamheterna. Detta leder under vissa förutsättningar till en lägre produktivitet och högre totala kostnader i branschen.

Att kollektivtrafiken behöver bli attraktivare säger sig alla vara överens om. Men det finns inget underlag som talar för att regeringens förslag kommer att göra det bättre för resenärerna. Bengt Holmberg, kollektivtrafikutredningens huvudsekreterare tillika professor vid Lunds Tekniska Högskola, konstaterar: ?Man utgår alltså från en åtgärd utan att diskutera vilket problem man vill lösa. En rimligare utgångspunkt hade ju varit att utgå från problemen och sedan undersöka vilka åtgärder som bäst löser dessa problem.? När trafikutskottet reste till Nya Zeeland för att studera avreglering var det ingen moderat som följde med. Det är synd för då hade ni kanske förstått varför staten tvingats ta tillbaka både spår och trafik i egen regi för att tågtrafiken ska fungera igen efter avregleringsexperimentet.

Jan-Everth stoltserar med de extra elva miljarder kronor som tilldelats infrastrukturområdet under perioden 2009-2011, och att fördelningen är trafikslagsövergripande. I praktiken har regeringens förslag inneburit att alltmer pengar på att vidga utrymmet för biltrafik samtidigt som en ytterst liten del har gått till spårburen trafik.

De viktigaste önskemålen för resenärer är korta restider, pålitlighet, enkelhet och bra information. Mellan en tredjedel och en femtedel av resorna är bytesresor. Det säger sig självt att det blir mycket svårare med information, pålitlighet och samordning när operatörerna är många. Om resenärernas bästa är utgångspunkten så är det självklart att samhället ska ta ett helhetsansvar för grundläggande infrastruktur och kollektivtrafik.