Klimathotet är vår generations största utmaning. Om klimatforskarnas prognoser blir verklighet försvinner successivt betingelserna för mänskligt liv. Därför är ett parti som "enbart" kämpar för rättvisa, jämställdhet etc inte där jag vill lägga min kraft. Nu påstår förvisso alla partier att de prioriterar klimat- och miljöfrågor. Hur ska då agnarna skiljas från vetet så att det blir möjligt att avslöja dem som bara ägnar sig åt läpparnas bekännelse?


Är Fredrik Reinfeldt, som så sent som Almedalsveckan 2006 sa att miljöfrågorna inte är prioriterade, trovärdig när han säger sig vilja ta på sig ledartröjan i EU:s klimatarbete? Mitt svar är nej, eftersom hans parti inte har gjort upp med den miljöförstörande politik som lett oss in i den återvändsgränd vi befinner oss i. Att han ändå tycks komma undan beror enligt min mening på att inga journalister ställer de vassa frågorna där det avslöjas om klimatkraven fortfarande är viktigast när de står i motsättning mot andra krav moderaterna driver.


De moderata spelkorten hade synats om han hade avkrävts på besked om huruvida Förbifart Stockholm ska byggas trots att Naturvårdsverket säger att denna motorväg strider mot klimatmålen då den skulle leda till ökade utsläpp av växthusgaser. En annan fråga är varför moderaterna inte vill införa kilometerskatt för lastbilstransporter trots att en enig klimatberedning ansåg det nödvändigt för att minska godstransporterna klimatpåverkan.

Och varför får inte Banverket anslag för att Sverige ska få höghastighetsjärnväg och spårvagnar i storstäder när Frankrike, Spanien med flera ansett detta nödvändigt för att befolkningen ska få tillgång till klimatsmarta transporter?


Om politiken bygger på ett ständigt ökande uttag av ändliga naturresurser, utsläpp av föroreningar som underminerar de ekosystemtjänster naturen förser oss med eller ett uttag av förnybara naturresurser som överstiger nybildningen av desamma är den inte långsiktigt hållbar. Först när kunskaperna om de planetära gränserna är integrerade och dimensionerande i politiken kan ett parti göra anspråk på att stå för en hållbar utveckling.


Även om miljöpolitiken är det väsentligaste motivet för att vara med i miljöpartiet så finns det fler motiv. Med 30 års vänsterengagemang i bagaget kan jag ibland bli frustrerad över bristen på ideologisk kompass, men avsaknaden av densamma har också fördelar.


Utan det raster som förekommer i partier med sin politik fotad i de teorier som formades på 1800-talet kan samhällsproblem angripas med fräscha ögon. Särskilt med sitt inflöde av unga människor kan miljöpartiet ta sig an Ipred, livsmedel, folkhälsa och andra områden som ingriper i vardagslivet på ett sätt som många känner igen sig i.


Samarbetet med s och v gör dessutom att jag varmt kan rekommendera miljöpartiet - det i särklass mest dynamiska alternativet i svensk politik med syfte att forma en rödgrön regering nästa år.