En skorrande falsk ton
skär genom EU:s nuvarande
ordförandeland när
statsminister Reinfeldt
hävdar att klimatet nu står i
fokus. Samtidigt som Reinfeldt
talar om ledarskap
och omställning så tar den
regering han själv leder beslut
som för oss längre bort
från lösningen på klimatkrisen.
Ord och handling i
miljö- och klimatfrågorna
följs inte åt i den borgerliga
regeringens politik.
Regeringens senaste
stolpskott i sammanhanget
rör de vägar och järnvägar
som har stor betydelse
både nationellt och
regionalt. Trots beslut
om med finansiering från
Trelle borgs kommun, andra
berörda kommuner och
region Skåne, har inte Banverket
tillräckliga anslag
för att pågatågstrafiken till
Trelleborg ska bli av.
Regeringen föredrar att
lägga skattemedlen på att
vidga utrymmet för klimatstörande
transporter på
E22. För klimatet och statsfinanserna
vore det klokare att lösa E22:ans problem
med kilometerskatt för
lastbilar samt bättre hastighetsövervakning.
Då skulle
det finnas ekonomiskt utrymme
för klimatvänliga
och bekväma resor mellan
Trelleborg och Malmö.
Mer utrymme för vägtrafik
har hittills på alla
ställen i världen inne burit
att fler använder bilen. 95
procent av all energi till
transporter i Sverige kommer
från fossila bränslen
och därför är det utifrån
klimatperspektiv väsentligast
att öka kapaciteten
för spårburna transporter.
Att påstå sig vilja ha
ledar tröjan i EU:s klimatarbete
och samtidigt via
regeringsbeslut öronmärka
hälften av alla nya investeringsmedel
till väg ar
går inte ihop.
Sverige och resten av
världen är inne i en lågkonjunktur
och det är därför
ett guldläge för att genomföra
en Green New
Deal där samhällets investeringar
styrs till att göra
både klimatnytta och ge
nya arbetstillfällen. Det
gör oss förbluffade att regeringen
inte tar vara på
denna möjlighet, utan konsekvent
fortsätter att prioritera
den infrastruktur
som var modern under det
förra århundradet. Detta
i stället för att investera i
nya spår och annan infrastruktur
som passar i det
fossilbränslefria samhälle
som växer fram under
2000-talet.
Det mest fossila exemplet
är Förbifart Stockholm,
en sexfilig motorväg
som planeras i Stockholm
för en kostnad på cirka
trettio miljarder. Detta
mega projekt har blivit en
gökunge som tränger ut
såväl spårtrafik som andra
infrastrukturinvesteringar
i resten av landet.
Klimatberedningen, med
representanter från alla
riksdagspartier, har enigt
lagt förslag om att kapaciteten
för person- och godstransporter
på järnväg borde
öka med 50 procent till
2020 och att kilometerskatt
skulle införas för lastbilar.
Jämfört med klimatberedningens
förslag är regeringens
politik ett stort
svek. Att vägarna prioriteras
framför järnvägarna är
ett bakslag för utvecklingen
i regionen och för de företag
som vill kombinera
väg med järnväg. Många
människor, särskilt unga,
vill kunna förflytta sig utan
att bidra till växthuseffekten.
För att kunna göra det
behövs mer och inte mindre
kollektivtrafik.
Satsningar på grön infrastruktur
ger nya arbetstillfällen
på kort sikt och en
mer dynamisk arbetsmarknad
på lång sikt. Samtidigt
sker en omställning till ett
klimatsmartare Sverige.
Det är goda investeringar
för framtiden. Det verkar
de flesta eniga om nu, förutom
Reinfeldts regering.