I dagarna behandlar Miljödomstolen frågan om Stockholms stads hamnar ska få bygga en ny storhamn i Norvik, Nynäshamns kommun. Det är inte var dag frågan om en ny storhamn avgörs i Sverige. Snarare torde detta vara en unik händelse. Antagligen är det hundratals år sedan en helt ny storhamn anlades i Sverige.

Anledningen till att bygga storhamnen i Norvik är att Värtahamnen vid inloppet till Stockholm är nära att nå maxkapacitet. Ett fullt utnyttjande av Norvik förutsätter att godsvolymen fördubblas i regionen samtidigt som den nya hamnen tar över alla andra ostkusthamnars volymer. Hamnbygget i Norvik väntas innebära kostnader på 2-3 miljarder för själva hamnanläggningen, och ytterligare 2-3 miljarder för satsningar på väg och räls för att binda samman hamnen med Stockholm och övriga Sverige.

Miljödomstolen begärt in ett antal yttranden från berörda statliga myndigheter och verk. De flesta har svarat och skickat in yttranden. Men en av de tyngsta instanserna, som domstolen har begärt att få in yttrande från, har avstått: Naturvårdsverket.

Det ingår i Naturvårdsverkets uppgifter att lämna synpunkter i fall som detta. I regleringsbrevet från regeringen står: ?Naturvårdsverkets synpunkter och svar på framställningar och remisser när det gäller prövningar enligt miljöbalken ska lämnas tidigt i processen och därmed bidra till att underlätta, förkorta och effektivisera domstolarnas och andra myndigheters planering och ärendehandläggning?. Trots ett mycket tydligt uppdrag i regeringens regleringsbrev har Naturvårdsverket medvetet avstått ifrån att lämna ett yttrande i Norviksärendet. Detta trots att man flera gånger uppmanats att inkomma med ett yttrande av Miljödomstolen.

På direkt fråga från Miljöpartiets gruppledare i Nynäshamn, Eva Dannstedt-Branting, har tjänstemän flertalet gånger uppgett resursbrist. Naturvårdsverket har alltså inga resurser för att ta fram yttranden kring miljökonsekvenserna av etableringen av den största hamninvesteringen i Sverige i mannaminne. De har inte heller begärt eller fått extra resurser från regeringen för detta.

Miljöminister Andreas Carlgren har på direkt fråga från Miljöpartiets riksdagsledamot Mats Pertoft svarat att byggandet av ny storhamn inte är en regeringsfråga utan enbart en lokal och regional fråga och att prövningen som nu pågår i Miljödomstolen är tillräcklig. En prövning som sker, men helt saknar beskrivning och bedömning av konsekvenserna av denna stora investering utifrån de nationella miljö- och klimateffekterna, något som Naturvårdsverket utifrån sina måldokument borde ha tillfört.

Yttranden från andra instanser visar tydligt hur kontroversiellt och komplicerat ärendet är:

Kammarkollegiet skriver: Det bör vara uppenbart att Norvik knappast är det alternativ som innebär det minsta intrånget på miljön. Uppgifterna i miljö­konsekvens­beskrivningen bör därför ifrågasättas av miljö­domstolen.

Sökanden bör vidare komplettera målet med en samhällsekonomisk bedömning genom en övergripande kostnads- och intäktsanalys samt redogörelse för värdering av de negativa och eventuella positiva konsekvenser för miljön. ? Sammantaget har sökanden inte visat att verk­samheten uppfyller kravet på samhällsekonomisk tillåtlighet enligt 11 kap. 6 § miljöbalken.

Av Banverkets utredning framgår att om godstrafiken på järnväg ska få bra för­utsättningar för att utvecklas och bli konkurrenskraftig i förhållande till godstrafik på väg behöver godstågen kunna köra oavsett tid på dygnet, ? Varken miljöbalkens krav att godstransporter ska ske via järnväg eller hamnens behov av framtida godstransporter via järnväg är sålunda tillgodosedda.

Fiskeriverket skriver: Fiskeriverket anser att den planerade verksamheten innebär stora ingrepp i kust- och havsmiljön och att fisk och fiske kommer att påverkas på ett betydande sätt.

Både Kammarkollegiets och Fiskeriverkets yttranden belyser mycket tydligt det ytterst problematiska och svåra i Norviksärendet. Det statliga verk som är ansvarig för att bedöma miljö och hållbarhetsperspektivet vägrar att yttra sig i ärendet och anger resursbrist som orsak. Skandalen är att regeringen inte förser Naturvårdsverket med de resurser som är nödvändiga för att fullgöra sitt uppdrag och kartlägga de miljökonsekvenser som genomförandet av den största hamninvesteringen i mannaminne i Sverige kommer att innebära.

Den process som nu startar i Miljödomstolen riskerar att tappa all sin trovärdighet när regeringen inte tar sitt ansvar och förser Naturvårdsverket med nödvändiga resurser. Vi hoppas att regeringen tar sitt ansvar och ser till att Naturvårdsverket skyndsamt kommer in med sitt yttrande om Norvikshamnen. Det skulle alla parter tjäna på.