Mats Lindbom (C) hävdar att den borgerliga regeringen har tagit ett fast grepp om infrastruktursatsningarna. Pratar man om investeringar i stora motorvägsbyggen så har han alldeles rätt. Den moderatledda regeringen gör allt vad som står i deras makt för att baxa igenom klimatförstörande motorvägar, exempelvis Förbifart Stockholm till en kostnad på 30 miljarder kronor. Pengar som skulle kunna användas till att lösa klimatproblemen istället för att öka dem.

Vi som lever nu står inför ett vägval; antingen fortsätter vi den väg som kantades av okunnighet om samband mellan förbränning av oljeprodukter och växthuseffekt eller så väljer vi att bygga ett samhälle där merparten av transporterna kan ske utan negativ klimatpåverkan. Miljöpartiet har motionerat på 258 miljarder kronor för infrastrukturinvesteringar 2010-2021, dvs 61 miljarder kronor mer än regeringen. Vårt huvudmotiv är klimat, men även trafiksäkerhet, luftkvalitet och framtida reskostnader talar för att såväl företag som enskilda behöver mer spårtrafik.

Beträffande tidigare infrastruktursatsningar är det korrekt att jag hade inflytande på under det rödgröna samarbetet 1998 ? 2006, men det betydde givetvis inte att jag bestämde själv. Hallandsåstunneln har aldrig varit mitt favoritprojekt. Vår gemensamma huvudinriktning var och är att sätta spårtrafiken först och vägarna sedan.

Den nuvarande högerregeringen satsar i första hand på väg och höjda banavgifter som höjer biljettkostnaderna. Vi rödgröna vill satsa mest på utbyggnad och upprustning av järnväg samt kmskatter för lastbilstrafik. I dag kan utländska åkerier med sämre och billigare diesel konkurrera ut svenska åkare och det anser vi inte rättvist. Kmskatt ska betalas av alla som kör i Sverige på samma sätt som sker i Schweiz, Tyskland, Österrike och Tjeckien. Kmskatten bör differentieras så att regioner med sämre tillgång till spår och åretruntsjöfart betalar mindre och övriga mer. Lastbilstrafik behövs, men för längre transporter bör den kombineras med godståg och sjöfart.

Det som ofta glöms i debatten är att klimatförändringen kostar. Den förre världsbanksekonomen sir Nicholas Stern uppskattar att om vi inte gör något för att minska klimatskadorna så kommer de framtida kostnaderna att motsvara den ekonomiska förstörelse de båda världskrigen gav upphov till. Att ta ansvar för kommande generationer innebär därför att göra något nu i stället för att skicka räkningen till våra efterlevande.