38 NA Söndag 27 september 2009
Regeringen skryter om skattesänkningen
2010 för pensionärer.
Men sänkningen är pinsamt
liten. För de flesta räcker det inte
till mer än en halv liter mjölk per
dag.
Men sett till helheten blir det
inte ens det. 2010 sänker man
nämligen pensionerna med cirka
tre procent. Anledningen sägs
vara börsens nedgång 2008. Att
nedgången i stort sett återtagits
2009 tycks ha gått regeringen
förbi. 2010 ska regeringen sänka
inkomstskatten för förvärsvarbetande
genom det fjärde jobbskatteavdraget.
Därmed ökar klyftan
ytterligare mellan de som har
jobb och inte har det. Redan före
nummer fyra betalar en normal
pensionär cirka 700 kr mer än en
löntagare vid samma inkomst.
Den minimala skattesänkningen
är en eftergift till Göran Hägglund.
Han måste få någon liten
tuppfjäder i hatten om Kristdemokraterna
ska klara sig kvar i
riksdagen.Pensionärerna är en
bricka i det politiska spelet, inte
mycket mer.
LARS ADAMSSON
Sammankallande, Gröna Seniorer Riksorganisationen
Pensionärer
politiska offer
Nyligen har remisstiden för kollektivtrafikutredningen
gått ut.
Kärnan i utredningens förslag
kallas ?marknadsöppning?. Men
den nuvarande borgerliga regering
är tycks ha dimmiga begrepp
om vad en marknad är för något.
Den tycks tro att all verksamhet
med stora inslag av privat ägande
och små inslag av regleringar är
att betrakta som ?marknadsekonomi?.
Regeringens planer på avreglering
av kollektivtrafiken skulle
kunna liknas vid att överlåta
delarna av driften på en restaurang
åt AB Kocken, AB Hovmästaren
och AB Servitören och
sedan låta de stackars kunderna
själva försöka både ordna bord,
mat och servering via tre telefonnummer
och tre prislistor.
Problemet blir extra stort eftersom
det svenska järnvägsnätet är
överbelastat. Varje försening av
ett enda tåg påverkar dussintals
andra tåg. Obegränsad etablering
på begränsade spår skapar kaos.
Det kunden efterfrågar är ett sammanhållet
och fungerande trafiksystem
med låga priser. Eftersom
ingen enda av marknadens aktörer
kan erbjuda detta, utan istället
har produkten ?fraktionering, förseningar
och högre priser? så uppkommer
inte en marknad, utan
bara ett slags ideologiskt motiverat
systemexperiment.
Regeringens utredare, Ulf
Lundin, konstaterar: ?För att
skapa ett mer dynamiskt kollektivtrafiksystem
kommer en del
av dagens stabilitet att minska.
Framförallt handlar det om att
biljettpriset kan variera i större
utsträckning samt att tidtabellsförändringar
kan göras oftare.?
Att kollektivtrafiken är förutsägbar,
snabb, har hög turtäthet och
når överallt är det enligt många
undersökningar det resenärerna
prioriterar högst, särskilt bland
dem som annars tar bilen.
Med konkurrens på de lönsamma
sträckningarna blir det dyrt
för samhället att upprätthålla trafik
där det är mindre lönsamt att
köra. Denna trafik måste då helt
skattefinansieras om den ska finnas
kvar. Rikstrafiken räknar med
att upphandlingskostnaderna vid
en avreglering ökar med 100 miljoner
kr. Utländska erfarenheter
pekar i samma riktning. Särskilt
Storbritannien är intressant
i sammanhanget. Under högtrafik
i de större städerna tävlar bussbolagen
om att komma först till hållplatsen
för att fylla bussen. Under
resten av dygnet, särskilt i de mindre
orterna har trafiken minskat
kraftigt. Priserna har stigit, trots
ökade offentliga tillskott.
Det som i teorin skulle leda till
mer konkurrens har i praktiken
krympt marknadsutbudet till så
få bolag att de brittiska konkurrensmyndigheterna
har inlett en
undersökning om varför utslagningen
blivit så stor.
Kollektivtrafiken är ett system
där alla delar måste samverka för
att man skall kunna genomföra
sin resa. I dag sker en planering
av hela systemet för att de olika
delarna ska samverka så att byten
mellan bussar samt mellan bussar
och tåg fungerar. Ju fler operatörer
med olika tidtabeller, taxesystem
och informationssystem som
är i gång, desto svårare är det för
kunden att överblicka helheten.
En marknad kan vara en effektiv
mekanism för att styra produktion
mot de produkter konsumenterna
efterfrågar. Men för
att marknader ska uppstå måste
vissa kriterier vara uppfyllda
även om vissa borgerliga debattörer
resonerar som om ?marknad?
och ?anarki? är synonymer. .
I ett läge då kollektivtrafiken
utgör en central bit av varje möjlig
klimatpolitik har vi inte råd
att riva ner kollektivtrafiken med
ideologiskt motiverade och ganska
vilda systemexperiment. Vi
har inte råd med att borgarna
står i kollektivtrafikens ruiner om
några år och säger ?hoppsan?. Vi
kan byta regering, men det kommer
att ta tid att bygga upp ett
söderslaget kollektivtrafiksystem.