Regeringen föreslår att kommuner
ska få lov att förbjuda dubbdäck.
Enligt SVT:s undersökning
anger 25 kommuner att de vill införa
dubbdäcksförbud när det
blir möjligt. Bakgrunden till detta
är att det finns ett mycket övertygande
forskningsunderlag som
visar på samband mellan dubbdäckspartiklar
och ohälsa.
I Stockholms län har cirka
300 000 personer sin bostad i områden
där miljökvalitetsmålen
för partiklar överskrids. I dessa
områden finns också 138 skolor
och 237 förskolor. Nästan 44 000
barn har en fördubblad risk att
få sin lungfunktion försämrad.
Förutom barn är människor som
redan har lungeller
hjärtproblem
extra känsliga för de hälsovådliga
partiklarna.
Många tror att Sverige har hårdare
miljökrav än andra länder.
Vad gäller dubbdäck är det dock
bara Europa och Finland som
vare sig har förbud eller avgifter
på dubbdäck. I många länder till
exempel Tyskland och andra länder
med alper och vinterväglag
är dubbar totalförbjudet. Trafiksäkerheten
kan ändå klaras med
en kombination av moderna friktionsdäck,
antisladdsystem och
sänkta hastigheter. Sedan Norge
införde höga dubbdäcksavgifter
har dubbdäcksanvändningen
minskat kraftigt utan att någon
ökad olycksfrekvens har uppmätts.
En hypotes som kan förklara
detta är att den positiva effekt
dubbdäck har för dem som
överraskas av halka uppvägs av
att bilförare med dubbdäck känner
sig säkrare, höjer hastigheten
och därmed ökar olycksrisken.
Att ställa om trafiken för att
minska klimatskador och hälsofarliga
luftföreningar är en
hjärte råga för Miljöpartiet. Regler
i trafiken ska helst vara enkla
att förstå och lätta att följa i hela
landet. Med regeringens förslag
blir det svårt för bilister att veta
vad som gäller när de färdas utanför
sin egen kommun. Det är
opraktiskt att byta däck vid olika
kommungränser. Ibland uppstår
intressekonflikter särskilt mellan
de, företrädesvis män, som
prioriterar höga hastigheter i förhållande
till andra, oftast kvinnor,
som ofta anser miljö och säkerhet
är viktigare än att kunna
köra fort. Utgångspunkt för mitt
ställningstagande är i första
hand barns rätt att kunna växa
upp i en stadsmiljö utan att få sin
hälsa skadad av trafiken.