Nu börjar den verkliga nedräkningen inför cop15 i Köpenhamn. Med förväntningarna nedskruvade allt lägre väntar vi in de dagar i början på december, då världen ska mötas för att med stor sannolikhet inte åstadkomma särskilt mycket mer än besvikelse.
Det problem framförallt västvärlden har, och här är Sverige eller EU inget undantag, är att klimatet blivit en stor fråga att prata om, men att den rationella kopplingen mellan mål och medel saknas nästan helt. Det är inte så konstigt att lite händer när engagemanget bortom att prata om frågan är lågt.

Det är bara att titta på hur den svenska regeringen sköter klimatpolitiken så hittar man en lång lista på försuttna chanser, felsatsningar och handlingsförlamning Det gäller inte minst trafikområdet där 90 procent av energin kommer från fossila bränslen.

? Regeringen vill bygga förbifart Stockholm för 27 miljarder, trots att alla beräkningar visar att det leder till ökade utsläpp jämfört med idag.

? Regeringens politik är att minst 50 procent av alla investeringspengar för infrastruktur ska gå till vägar, trots att det är kollektivtrafiken som behöver pengarna.

? Den 22 mars 2007 godkände EU:s transportministrar det första steget i open skies-avtalet som beräknas öka flygtrafiken till USA med 25 miljoner passagerare. Om beräkningarna blir verklighet ökar växthusgaserna med 3,5 miljoner ton. Avtalet förhindrar framtida beskattning av den transatlantiska flygtrafiken. Regeringen är positiv till avtalet.

? Regeringen säger NEJ till höghastighetståg, trots att det är den enda framtidsteknik som kan konkurrera ut både flyg, bil och buss mellan de stora städerna.

? Regeringen vill avreglera järnvägen, trots att alla beräkningar visar att det leder till krångel, sämre täckning och lägre marknadsandel för tåget. Folk vill köpa EN biljett med alla byten för sin tågresa, inte ringa runt till en massa olika bolag.

? Regeringen driver på för tyngre lastbilar i EU, trots att dessa sliter extremt mycket mer på vägarna än vanliga lastbilar och därmed är kostsamma för staten och trots att detta innebär att lastbilar ökar i attraktion som transportform i jämförelse med tåget.

? EU finansierar infrastruktur i hela Europa genom TransEuropeiska transportnät. Sedan starten har 400 miljarder Euro betalats ut till olika typer av infrastrukturprojekt. Huvuddelen av de pengarna har gått och går till vägbyggen, egentligen borde nästan allt gå till järnvägen för att öka kapaciteten. Regeringen har inte haft något att invända mot fördelningen av pengarna.

? Eurovignettedirektivet (direktiv 1999/62/EG) reglerar infrastrukturavgifter för tunga fordon, alltså avgifter för att använda vägar etcetera. De försök som nu har gjorts att förnya och förbättra direktivet som en del i ett paket för grönare transporter har förhalats och förhindrats av bland annat den svenska regeringen med hänvisning till att man inte vill att tunga lastbilar ska ?missgynnas?.

Så här kan man fortsätta en lång stund. Bara den term som diverse borgerliga politiker använt för att beskriva regeringens linje, ?miljöbilism?, visar hur snett man är ute. Det finns inga möjligheter att öka andelen bilar med alternativa bränslen eller el som energibärare fort nog för att verkligen minska utsläppen så mycket att målen nås.
Det är givetvis bra att regeringen pratar om klimatet, men för att något ska hända så måste man föra en klimatvänlig politik också.
Man kan inte öka bilism, flyg och trafik med tunga lastbilar och samtidigt minska utsläppen. Om någon tycker att Reinfeldt verkar vara pessimistisk om Köpenhamnsmötet och verkar ha lite att säga om hur man verkligen ska minska utsläppen så är det för att han faktiskt har en ganska vag idé om hur det ska gå till på hemmaplan.

Reinfeldt använder i regeringsförklaringen begreppet ?klimatnationalism? för att bemöta den kritik regeringen fått för att satsa tillgodoräkna sig utsläppsminskningar i Syd istället för att minska utsläppen här i Sverige och i EU. Regeringens politik är snarare en typ av klimatimperialism där Sverige plockar de billigaste frukterna i fattigare länder istället för att göra vår egen hemläxa. Rika länder som Sverige måste gå före och visa att det är möjligt att ställa om våra energiintensiva system till klimatsmarta och hållbara. Så länge inget land gör det kommer Syds tveksamhet inför att minska sina utsläpp att bestå. Med all rätt.