Det nyligen avslutade Köpenhamnsmötet ledde inte det avtal som behövs för att stoppa klimatförändringarna. Men i det här läget är beslutsamhet den känsla som behövs, inte besvikelse. Regeringscheferna måste snarast samlas igen och fatta bindande beslut om tillräcklig minskning av klimatpåverkan, överföring av resurser och annat som behövs för att bevara de ekosystem människan är beroende av för sin överlevnad.

Men vi andra kan inte bara vänta på att någon annan ska ta ansvar. Merparten av debatten de gångna månaderna har handlat om klimatmötet i Köpenhamn eller vad enskilda kan göra. Det är dags att rikta sökljuset på de politiska beslut som fattas av kommuner och regeringen.

Om Sverige ska kräva av andra länder ska satsa på modern teknik som underlättar för att ställa om samhället så bör vi rimligen göra det själva också. Det räcker absolut inte med att byta bränsle även om detta också ska göras. Enligt FNs klimatpanel och Vägverket måste 80 % av omställningen inom transportsektorn handla om att använda mindre energi ifall klimatmålen ska nås. För många är det en önskan att kunna välja åka kollektivt till jobbet, tåget framför flyget för semesterresan, och cykeln i stället för bilen när det gäller korta avstånd. För att det ska vara möjligt krävs dock att politikerna fattar beslut som underlättar för alternativ till bilen.

Hittills har alltför mycket gått åt fel håll. Trots alla försök att hålla en klimatprofil i samband med Köpenhamnsmötet väljer regeringen Reinfeldt att höja banavgifterna som gör järnvägstrafik dyrare i stället för att införa kilometerskatt för de lastbilar som sliter mest på vägarna och står för stora utsläpp. Regeringen ger stora ägartillskott till SAS som släpper ut växthusgaser, men har vinstkrav på SJ som står för klimatsmarta resor.

Regeringen ska i vår bestämma om hur infrastrukturplanens 417 miljarder ska fördelas mellan vägar och spår. För att finnas i klimatfronten bör regeringen säga ja till höghastighetsspår i stället för att fortsätta stödet till flyget genom skattebefrielse, ägartillskott mm. Det valet borde vara lätt i ett läge när järnvägen dras med kapacitetsbrist, förseningar och svårigheter att göra den plats som efterfrågas för godstrafik De 30 miljarder som regeringen planerar att lägga på en motorväg i Stockholm skulle i stället kunna användas för att förse Sveriges åtta största städer med moderna spårvagnssystem.

På motsvarande sätt kan det som i regeringens planer är tänkt för att vidga vägkapaciteten användas för att underlätta för företag och enskilda som vill använda järnväg. I Skaraborg har kommunerna som Götene använt kommunala skattepengar för den år 2009 nya motorvägen förbi götene samt att man i kommunförbundet Skaraborg där Mp inte finns med kraftfullt stödjer att E20 i Skaraborg på sikt ska bli motorväg samt så vill man att det ska vara motorväg hela vägen mellan Skara och Skövde som nu bara är en motorväg från skara till Axevalla travbana. Lidköping har kommunen sagt sig vilja förskottera den nya vägen ”förbifart Lidköping”. Detta vill man i ett läge då vi måste satsa på järnväg som Kinnekullebanan och dess utbyggnad med elektrifiering samt triangelspåret i Håkantorp, samt på Vänersjöfarten och utbyggnad av godstransporter via sjöfarten.

Allt detta kan verka futtigt när vi står inför hotet om klimatförändringar. Men då ska vi ha klart för oss att alla klimatutsläpp är lokala och att vi för de kommande generationernas skull har ett moraliskt ansvar att försöka avvärja klimatkatastrofen.