Regeringen har tillgång till alla redskap som behövs för att tågtrafiken ska fungera. Efter de senaste dygnens kaos på spåren finns anledning att ställa ansvariga till svars. Frånsett alla personliga olägenheter så är det stora ekonomiska förluster när människor inte kan ta sig till jobbet och företagen inte får fram sina varor. Förra vinterns snökaos ledde till en samhällsekonomisk förlust på tre miljarder kronor lågt räknat. Fortsätter regeringens vanskötsel av järnvägen kan företag missa exportorder och kanske tvingas lägga ner. Malm, stora stålbalkar och andra värdefulla produkter från svensk basindustri kan inte gå med lastbil. När regeringen chockhöjer banavgifterna och låter Hallsbergs godsbangård vara igensnöad i två veckor är det skadligt för näringsliv och arbetstillfällen.

I stället för att utfärda böter för tågbolag som fallerar när staten inte sköter spårinfrastrukturen borde anslagen höjas rejält. Med fler och bättre spår, elsystem och växlar minskar sårbarheten för olika väderleksfenomen. Runt om i landet kämpar kommuner och privatpersoner för en utbyggd och väl fungerande järnväg. Det gemensamma för dem som agerar för Götalandsbanan, Ostlänken, Bohusbanan, Europakorridoren, Södra stambanan med flera är att deras önskningar bara kan infrias om järnvägsanslagen höjs. Trafikverket och tågoperatörerna är överens och till och med regeringens egen utredning om snökaoset påpekar det; det krävs en rejäl satsning på ökad kapacitet i järnvägsnätet för att på allvar komma tillrätta med de problem som i dag uppstår med jämna mellanrum.

Sverige på efterkälken

När det byggs nya spår så är det klokare att välja moderna spår för 2000-talet. Därför borde det – särskilt i ett land där finansministern oroar sig för att det går för bra – vara självklart med en avsiktsförklaring om att vilja bygga ett höghastighetsnät som länkas ihop med resten av Europas järnväg. När flygbränslet blir för dyrt och klimatmässigt oacceptabelt hamnar Sverige otvetydigt på efterkälken om vi saknar alternativa ressätt mellan storstäderna och ett robust järnvägssystem som har plats för den trafik som vill fram i hela landet. Det är ingen tillfällighet att Frankrike, Spanien, Italien, Kina och många andra länder bygger höghastighetsspår i högre takt än hittills.

Det kan bara bli dåligt om medel för anslag till järnvägsunderhåll omdirigeras till väginvesteringar. Tågtrafiken ökar hela tiden och det finns gränser för vad personalen kan prestera även om den gör sitt allra bästa. Antas det billigaste anbudet, så att snöröjningen endast sker på kontorstid måndag–fredag, kommer tågresenären ovillkorligen i kläm. Ogenomtänkt avreglering leder till stora administrativa kostnader och att ingen har kontroll över samt ansvar för att det nödvändiga jobbet faktiskt blir gjort. De senaste dygnens haverier borde vara bevis nog för att det måste fram mer pengar till skötsel av befintliga spår, växlar, tågen, signalsystem etcetera.

Försämrar konkurrenskraften

Den rödgrön propositionen som möjliggjorde byggande av bland annat Citytunneln i Malmö pekade på att klimatdåliga resor måste bli dyrare när järnvägen byggs ut för att undvika framtida klimatskador. Regeringen gör tvärtom; med en rejäl höjning av banavgifterna försämras tågtrafikens konkurrenskraft i förhållande till transporter som är dåliga för klimatet. När Danmark beslutar att införa kilometerskatt på lastbilar väljer den svenska regeringen att höja banavgifterna i stället. För alla som önska en smart integration i Öresundsregionen är regeringens agerande obegripligt.

Den nuvarande situationen skapar en stor frustration och ilska hos många resenärer vars tid går till spillo. Anställda i järnvägsbranschen får klä skott för den ilskan, och får dessutom se förtroendet för sin verksamhet sjunka. I stället borde ilskan riktas mot den neddragning som gjorts på järnvägen samtidigt som resandet ökat i sådan utsträckning att förhållandet borde ha varit det omvända. Situationen är långsiktigt ohållbar, och Sverige placerar sig nu i Europas botten både vad gäller planerade investeringar och underhåll i järnvägsnätet. Samtidigt är det en förutsättning för att klara av att ställa om transportsektorn till mer miljövänliga transporter att järnvägssystemet har kapacitet och robusthet för att klara av detta.

Regeringen måste nu börja ta ansvar för den situation som råder. Att försöka blanda bort korten och stolt inviga järnvägsprojekt som planerats sedan mer än 15 år kommer inte att lösa framtidens trafikbehov. Resutvecklingen på järnväg har slagit alla prognoser, och om den positiva utvecklingen ska kunna fortsätta så måste järnvägsanslagen ökas omgående.