Ordföranden i Region Skånes kollektivtrafiknämnd, Lars-Ingvar Ljungman (M), tar i debattartikeln "Skånes infrastruktur får inte köras i botten" på ett förtjänstfullt sätt de skånska tågpendlarnas parti i förhållande till de nedskärningar som regeringen föreslår.

En röst på det rödgröna regeringsalternativet kan tillgodose de önskemål som han framför.

I maj detta år beslutade regeringen att utse Skåne till ett pilotlän för klimatarbete.

Två månader tidigare hade regeringen fastställt den nationella infrastrukturplanen för 2010–2021. Där var anslagen till investeringar i järnväg helt otillräckliga. Detta trots att den parlamentariska klimatberedningen var överens om att kapaciteten i järnvägssystemet måste öka med 50 procent till 2020 för att klara klimatmålen.

Vad gäller det underhåll som behövs för att tågtrafiken skall klara punktlighet och hastighet minskar regeringen anslaget med 11 procent i förhållande till planförslaget: från 79,6 miljarder kronor till 70,4 miljarder kronor.

Eftersom järnvägstrafiken under samma tidsperiod enligt Trafikverket förväntas öka med en fjärdedel blir det ren katastrof på spåren.

Fungerande tågtrafik är en absolut grundförutsättning för att klara klimatmål och en god ekonomisk utveckling. Budskapet till människor kan ju inte vara att avstå från bilkörning och bli hemma för att Skåne skall bli det pilotlän för klimatarbete som regeringen vill.

Tågtrafik måste finnas som alternativ där det är för långt för att cykla och där bussarnas kapacitet och hastighet inte förslår.

94 procent av bränslet till svenska transporter är fossilt. Att komma ut ur detta oljeberoende är inte bara viktigt för klimatet, det är också väsentligt för handelsbalansen, minskad sårbarhet och möjlighet att kunna bo utanför storstäderna när bensinpriset stiger.

Satsningar på järnväg är den största skillnaden mellan blockens budgetar. Vi rödgröna har jämfört med regeringen 100 miljarder kronor mer till järnvägsinvesteringar de kommande tio åren. Vi har också 8 miljarder kronor mer till järnvägsunderhåll.

Vi har bedömt att det är nödvändigt för att kunna möta människors önskan att åka tåg och samtidigt kunna tillgodose näringslivets efterfrågan på kombinationer av väg och järnväg.

Vi vill att staten skall ha råd med både höghastighetsjärnväg, spårvagnslinjer i storstäder och upprustning av befintliga spår.

Alliansen väljer bort höghastighetsspår. Deras magra järnvägsbudget räcker inte ens för att underhålla järnvägen så att resenärer kan slippa ideliga förseningar och trassel.