I stort sett varenda människa som bor och lever i Sverige har en relation till SJ. Genom att titta ut genom ett tågfönster, eller att vänta på en station någonstans i Sverige. Eller genom att ivrigt titta på klockan undrande hur stor förseningen denna gång ska bli. Alla dessa upplevelser påverkar ifall den som ska resa väljer tåget eller flyget.

I dag invigs Botniabanan, en järnvägssatsning som kommer att halvera restiden mellan Umeå och Stockholm. Det är en långsiktig och framsynt investering som togs av de rödgröna partierna i slutet av nittiotalet. I dag vill regeringen gärna ta åt sig äran, trots att Moderaterna på riksplan var kritiska till utbyggnaden då beslutet togs. Vad som krävs nu är politiska beslut som gör att Botniabanans potential kan komma till sin rätt.

Därför föreslår vi rödgröna närmare fjorton miljarder kronor till att snabbare och bättre tågförbindelser längs hela Norrlandskusten, bland annat genom att bygga första etappen av Norrbotniabanan.

Vi som politiker behöver göra det lättare att välja klimatsmarta resor. Att spårburen trafik kan fungera och hålla tidtabellerna finns det flera utländska exempel på. I Hongkong kommer 99,7 procent av all trafik i tid. Förklaringen är ett totalintegrerat system där stora resurser läggs på förebyggande underhåll och reinvesteringar.

I Schweiz satsas det tre gånger så mycket på järnväg och tågtrafik per invånare i statliga anslag jämfört med Sverige. Den kilometerskatt för lastbilar som infördes 2001, vägavgifter och koldioxid­skatt på bensin täcker cirka hälften av de offentliga utgifterna för järnvägen. Det är inte tal om att den tågtrafiken ska lämna vinst till statskassan så som SJ tvingas göra i Sverige, kollektivtrafiken betraktas som en grundläggande service som samhället har ansvar för.



I den debatt som förts i kölvattnet av vinterns tågkaos framstår det ofta som att det är en enda aktörs fel när trafiken inte funkar. Antingen är det SJ, Trafikverket eller den som underhåller och reparerar tågen. Alla skyller på alla. Och alla aktörer har givetvis ett ansvar. Inte minst SJ, som har en skyldighet att se till att tågen kommer i tid och att det är bekvämt och enkelt att åka tåg. De gånger förseningar ändå uppstår har de ett ansvar att ordna smidiga, alternativa förbindelser samt ordna ekonomisk ersättning för resenärerna.

Men det största ansvaret ligger hos oss politiker. Det är upp till oss att ta beslut om att höja investeringarna i järnvägen så att tågen kan komma fram utan att bli försenade. Nya banor och mer spår är en nödvändighet för att få fler tåg. Vi har ansvar för att SJ har långsiktiga villkor att agera utifrån, som gör det möjligt för dem att planera och köpa in nya moderna vagnar.

Vi behöver se till att SJ har som främsta uppgift att öka tågresandet, i? stället för att ha som enda uppgift att leverera vinst till staten.

Vem som helst kan förstå att för att få till stånd en effektiv och välfungerande tågtrafik krävs samordning och helhetssyn.

Miljöpartiet anser att de politiska uppdragen till SJ behöver förtydligas, så att bolaget blir en drivande faktor för att nå ett effektivt och klimatsmart transportsystem. SJ har en nyckelroll att spela i denna omställning. SJ:s uppdrag ska vara att bidra till en fördubbling av andelen resande med kollektivtrafik. SJ ska också verka för att de transportpolitiska målen och klimatmålen nås, samt att tågtrafiken upprätthålls och utvecklas.



I dagsläget är det ofta billigare att flyga än att ta tåget. Den som vill ta ett miljömässigt hållbart beslut får helt felaktiga signaler. Flyget är helt befriat från koldioxidskatt, vilket innebär en kontinuerlig subvention av ett miljöförstörande alternativ. Regeringens ensidiga höjning av banavgifterna blir i det läget bara ytterligare ett sätt att ge både väg- och flygtrafik nya fördelar jämte det miljömässigt bästa alternativet.

Vi vill slopa kraven på vinst­utdelning till staten från SJ. Det är bättre att överskottet används till investeringar och underhåll för en bättre service och att vi successivt får en bättre balans mellan priset på tåg- och flygbiljetter. Det ska vara billigare att åka tåg än att flyga.



Miljöpartiets förslag att stärka och utveckla tågtrafiken kommer innebära att den enskilda människans relation till tågtrafiken präglas av reslust och bekvämlighet, i stället för trötthet inför ständiga förseningar.