Allmänintresse och klimathänsyn är viktigare än privatiseringar.

Vissa saker kan man inte göra ogjorda. Bytt är bytt och kommer aldrig igen, sa Stellan Skarsgård angående utförsäljningarna av allmännyttan och statliga bolag häromdagen. Samma sak är det många gånger med privatiseringar. Det är lättare att avreglera än att reglera, det är lättare att sälja ut än att köpa tillbaka.

Regeringen har under hela mandatperioden haft som princip att avreglera och sälja ut. Inte på grund av att det finns ett sakligt underlag som visar att det är till gagn för samhället och enskilda medborgare, utan för att det är en ideologisk idé om att det alltid är bättre med konkurrens. För att återigen citera Skarsgård; på löparbanan är det bra, men inom ett fotbollslag inte bra…

Privatiseringarna har sociala och samhälleliga konsekvenser. Men vad som diskuteras mer sällan är att de även har klimatmässiga konsekvenser. Fokus på ekonomisk vinst kommer att bli ännu större, istället för allmänintresse och klimathänsyn. Det finns vissa grundläggande funktioner i samhället som ordnas bäst genom att en aktör tar ett övergripande ansvar för helheten, men där regeringen i nuläget är i full färd att privatisera. Några exempel:

Tågtrafiken. Regeringen genomför nu en fullständig avreglering av den svenska järnvägstrafiken. Därför är det intressant att studera de länder som har provat fullskalig avreglering av järnväg och tågtrafik. Att konkurrera på redan överbelastade spår bäddar för att vissa operatörer kommer att plocka russinen ur kakan och lämna mindre lönsamma sträckor åt sidan. Resultatet blir antingen att staten får gå in och täcka upp eller att trafiken läggs ned. Resenären får högre priser och glesare trafik. Efter år av uteblivna investeringar, vanskötta spår, stigande biljettpriser, ökat behov av statsstöd samt dödsolyckor har Nya Zeeland, Storbritannien och Estland valt att helt eller delvis ta tillbaka järnvägen i offentlig regi. Det är bekymmersamt att alliansregeringen envist ska upprepa andras misstag och därmed äventyra den utveckling med fler tågresenärer som Sverige haft det senaste årtiondet. För att nå klimatmålen krävs att fler och inte färre väljer tågtrafik framför flyg eller bil. Därför bör vi återgå till en tågtrafik som hålls ihop i ett integrerat system där tidtabeller och biljettpriser är synkade till varandra. Hänsyn till klimatet och samhällsnytta måste ersätta vinstutdelning som uppdrag för tågtrafiken.

Posten. Även Posten står på tur i regeringens privatiseringshysteri. I regeringens nya postlag utses ingen ansvarig aktör för den samhällsomfattande postservicen, utan hela ansvaret läggs på marknaden. Det leder till försämrad postservice och tuffare arbetsvillkor för de anställda. Ur ett strikt klimatperspektiv är Posten Nordens stora marknadsandel en klar fördel. Genom bolagets dominerande ställning på postmarknaden finns förutsättningar för en mycket effektiv postlogistik. Det beror bland annat på att överlappande transporter undviks. Vem är betjänt av att det körs flera bilar efter varandra för att dela ut post? Det är i varje fall inte bra för vår gemensamma miljö. Postens stora omsättning gör även att långväga transporter med järnväg blir ett realistiskt alternativ.

Kollektivtrafiken. Regeringen är i full färd med att driva igenom en avreglering av kollektivtrafiken. Det innebär att kommersiella aktörer fritt får etablera kollektivtrafik inom alla geografiska marknadssegment. Det betyder att väl samordnade nätverk av busslinjer och lokaltåg kan utsättas av konkurrens från privata aktörer som kan plocka russinen ur kakan. Det finns inte ett enda internationellt exempel som visar att en avreglerad kollektivtrafik skulle ge några positiva effekter. Tvärtom har det visat sig att de länder som lyckats bäst med att attrahera resenärer till kollektivtrafiken har ett system som liknar det vi haft i Sverige under de senaste 10–15 åren. Både internationella exempel och svenska konsekvensanalyser visar att en avreglerad kollektivtrafik leder till högre priser, glesare trafik och minskat resande.

Som lök på laxen har regeringen nu bestämt sig för att göra sig av med den svenska sjöfartsnäringen. Att cirka 12 000 arbetstillfällen därmed riskerar att gå förlorade tycks inte bekymra den regering som annars säger sig stå för jobblinjen. Sjöfarten behöver rena sina utsläpp, men redan nu är sjöfarten i rätt hastighet ett utmärkt alternativ till lastbilar för långväga godstransporter. Med tanke på de jämförelsevis låga investerings- och underhållskostnader för vattenvägen borde sjöfarten vara strategisk i en klimatanpassning av godstransportsektorn.

Antalet transporter på väg ökar med avregleringen. Fler postbilar kör efter varandra när antalet postoperatörer ökar. Gods som passar bäst för sjöfart blir lastbilstransporter. SJ undermineras av vinstkrav och flyget har resenärer som hellre skulle vilja åka snabba tåg. Kollektivtrafiken försämras så att fler tvingas ta bilen.

Vi vill ha ett klimatsmart samhälle där vi gemensamt tar ansvar för grundläggande service. Där det är enkelt och bekvämt att ta tåget och åka kollektivt. Där posten fungerar bra i hela landet. Rösta rödgrönt på söndag!