I dag fungerar färjetrafiken mellan det svenska fastlandet och Gotland i stort sett väldigt bra. Staten har upphandlat denna trafik och ersätter Destination Gotland mot att de kör sina båtar. En ny upphandling förbereds just nu och i samband med detta ses villkoren över.
I början av året presenterade Rikstrafiken en mycket kritiserad och för Gotland förödande rapport om möjliga inriktningar för framtiden. Som svar på detta kom plötsligt som en blixt från klar himmel beskedet om att Gotlands kommun och staten hade inrättat en arbetsgrupp i syfte att Gotland ska ta över ansvaret för trafikavtalet för färjetrafiken.
Vi anser att förändringar för Gotlandstrafiken behöver diskuteras över partigränserna i större utsträckning innan viktiga förhandlingar av detta slag påbörjas.
Framför allt så anser vi att övertagandet av trafikavtalet är förenat med stora faror för Gotlandstrafiken samtidigt som diskussionen tar bort fokus från något mycket viktigare: hur vi ska klara omställningen till båtar utan lika stor miljöbelastning. Vi behöver klara detta på grund av det globala klimathotet men också för att ingen turist, besökare eller potentiellt boende ska behöva avstå sin resa till Gotland för att den förknippas med det värsta transportslaget som finns. Redan i dag går åsikterna isär huruvida flyg trots allt är mindre miljöbelastande än färjan.

Det framställs gärna som att övertagandet av trafikavtalet enbart innebär att Region Gotland ska få mer inflytande över trafikens utformning, utan att det är förknippat med några risker eller finansiella åtaganden. Detta är en synnerligen märklig utfästelse.
Om man tittar på liknande överlåtelser visar erfarenheterna att det ofta har inneburit att man har fått överta det ekonomiska ansvaret för att upprätthålla verksamheten.
Nattågen till Norrland är bara ett av flera exempel på hur det som tidigare var statens ansvar via SJ nu hotas av att det inte finns lokala och regionala resurser för att behålla och än mindre utveckla trafiken. Att detta på sikt även skulle gälla för Gotlandstrafiken antyder statsministern Fredrik Reinfeldt när han kommenterar Gotlands kommuns krav inför förhandlingarna: "Jag backar när jag hör ordet garanti. Ingen kan garantera något för all evighet.
Det kommer att finnas avvägningar mellan satsningar på Gotland och andra delar av landet" (GT 100427).
Vår uppfattning är att det finns större ekonomisk bärkraft på fastlandet för att säkra en bra standard på trafiken än på Gotland. Detta är huvudskälet varför vår grundinställning är att staten även i fortsättningen bör ansvara för trafikavtalet. Vår väg till fastlandet är en nationell angelägenhet.