Efter sitt tidigare motstånd mot grön skatteväxling har regeringen svängt och framhåller nu gärna ekonomiska styrmedel som ett kostnadseffektivt sätt att minska vår klimatpåverkan. Men när det väl ska beslutas om konkreta förslag är entusiasmen dock svalare. Ett bra exempel är skatterna på trafikområdet.

Drygt 40 procent av Sveriges utsläpp av växthusgaser kommer från transportsektorn, utrikes flyg och sjöfart inkluderat. En stor del av denna klimatpåverkan kommer från lastbiltrafiken. Koldioxidutsläpp från lastbilarna ökar stadigt, dels på grund av allt fler lastbilar och allt tyngre lastbilar. Det finns alltså all anledning att agera för att långa lastbilstransporter ersätts med smarta kombinationer av väg, järnväg och sjöfart. För att dessa smarta kombinationer ska bli verklighet krävs att det blir dyrare att bara använda vägen för de långa transporterna. På så sätt får man en prisbild som motsvarar de verkliga kostnaderna och marknaden får riktiga signaler att jobba med. Det rakaste sättet vore en koldioxidskatt på drivmedlet som verkligen motsvarar samhällskostnaderna, men tyvärr tenderar åkarna att fylla lastbilstankarna i länder med det billigaste bränslet. Ett sätt att komma runt det är därför att införa en så kallad kilometerskatt för tunga lastbilar, som omfattar all tung trafik som kör i Sverige oavsett var de tankar.

Flera europeiska länder ligger före Sverige på detta område och har redan infört, eller planerar att införa, kilometerskatt för tunga lastbilar. Några exempel är Schweiz, Österrike, Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Frankrike, Slovenien, Nederländerna, Polen och Danmark. I dagsläget är det alltså inte så att Sverige ligger före, det är snarare så att vi ligger efter. Klimatberedningen, med representanter från samtliga riksdagspartier, enades våren 2008 om att Sverige bör införa kilometerskatt för tunga lastbilar som ett steg i att minska klimatpåverkan.

Finansminister Anders Borg uttalade dock omedelbart sin tveksamhet inför förslaget. Detta trots att regeringen i samband med regeringsförklaringen 2006 deklarerat att ”klimatfrågan är en ödesfråga för Sverige och för världen”. I regeringsförklaringen 2007 gav Reinfeldt även beskedet att ekonomiska styrmedel är centrala för att nå resultat i klimatfrågan.

Kilometerskatten är ett sådant effektivt styrmedel för att minska klimatpåverkan. Statens Institut för Kommunikationsanalys (SIKA) anser att en skatt i storleksordningen en krona per kilometer i genomsnitt skulle leda till tio procents minskning av trafikarbetet med lastbil och att utsläppen av koldioxid skulle minska i motsvarande grad, cirka 400 000 ton på årsbasis. Effekten på transportarbetet skulle bli betydligt mindre eftersom sektorn skulle effektiviseras.

De tekniska systemen finns. En modern kilometerskatt erbjuder en kombination av styrande avgifter och information som ökar effektiviteten i transportsystemet. Den kan därmed minska negativa effekter som miljöbelastning, slitage eller trängsel. Samtidigt ger den speditörer och förare möjlighet att öka effektiviteten och minska kostnaderna. Det enda som behövs är det politiska beslutet.

Regeringen har infört ett enda skarpt förslag för att minska klimatpåverkan från tunga lastbilstransporter. Förslaget är att införa ecodriving för lastbilschaufförer. Finns det någon som tror att det är en tillräckligt effektiv åtgärd?

Ny klimatforskning indikerar att det är mer bråttom än vi tidigare trott. Det finns inte tid att vänta på att någon annan ska göra jobbet. Vi i den rika världen måste visa att vi vill och kan gå före. Så, Anders Borg, när får Sverige också kilometerskatt?