Det nyligen avslutade Köpenhamnsmötet ledde inte det avtal som behövs för att hejda klimatförändringarna.

Men vi kan inte bara vänta på att världens politiska ledare ska ta ansvar för vår gemensamma framtid. Med kloka politiska beslut i kommuner, regioner och i regeringen kommer vi långt. Sverige har goda möjligheter att ställa om till ett fossilfritt samhälle, men då måste politiken fokuseras på klimat vid beslut om investeringar, skatter och lagar. Så sker inte alls i dag. Ett aktuellt exempel är förslaget till Nationell Plan för Transportsystemet 2010- 2021 av Vägverket, Banverket och andra trafikverk. Under nämnda tioårsperiod ska 217 miljarder kronor av offentliga medel användas för investering i järnvägar och vägar. Regeringen ska besluta om dessa planer under våren.
Nu är verkligen rätt tillfälle att investera i järnvägssystemet för ökad säkerhet och minskad klimatpåverkan. Men, tro det eller ej, investeringsförslaget ger nästan inga koldioxidminskningar alls, eller vad sägs om 0,1 procent? För 217 miljarder kronor!
Man satsar alltjämt på vägar som medför ökad vägtrafik. Om de planerade väginvesteringarna blir verklighet ökar personbilsutsläppen med en procent . Satsningen på järnväg är för liten för att åstadkomma den överflyttning av trafik till spår som krävs. Detta systematiska feltänk illustreras på östgötanivå av förslaget att satsa 2,7 miljarder kronor på E 22:an för att göra den fyrfilig.
Det ingår inga medel för Ostlänken eller ny järnväg mellan Söderköping och Norrköping, som kunde avlasta E 22:an. Enbart dubbelspåret mellan Hallsberg –Degerön samt godsspår till Händelö finns med av järnvägsinvesteringar i länet.

Eftersom Miljöpartiet tar klimatfrågan på allvar, föreslår vi i vårt senaste nationella budgetförslag att pengar ska avsättas för Ostlänken och upprustning av Tjustbanan.
Lokalt i Linköping vill vi styra om pengar från satsning på externa köpcentra, subventioner till Linköpings flygplats och nya motorleder till förmån för satsningar på cykel och kollektivtrafik.
Man kan undra om de partier, som ligger bakom förslagen att bibehålla dagens trafiklösningar inte tror på klimatforskarnas besked om att koldioxidutsläppen måste minska med minst 40 % till 2020. Eller hoppas man på under? Politiker är vana att förhandla och kompromissa. Men naturen kompromissar inte.
Vi vädjar därför att den nationella planen för transportsystemet görs om radikalt, i linje med vad klimatforskningens resultat kräver.