Timbro utnämner i sitt senaste debattalster, ”Far & flyg” av Maria Rankka m fl, miljöpartiet som politisk huvudmotståndare. Timbro hävdar att mps klimatpolitik är anti-liberal och oförenlig med ett öppet samhällsskick.

För att kunna beskriva miljöpartiet som motståndare till öppenhet och lierat med främlingsfientliga krafter har Timbro uppfunnit en ny ideologi att strida mot, nämligen ”mobilitetsmotståndet”. Denna ideologi påstås ha som mål att hindra folk att röra sig fritt. I ”Far & flyg” beskrivs ideologin utförligt utifrån de företrädare boken radar upp: Nordkorea, Saudiarabien, Honecker, Miljöpartiet och några till. Syftet med upplägget är att argumentera mot alla klimatåtgärder som kan påverka människors resvanor. Om man exempelvis, som miljöpartiet, påpekar att det internationellt har visat sig att höghastighetståg konkurrerar ut flyget när tågets restider är ca två timmar eller om man vill införa klimatdeklaration av flygresor, så är man i Timbros ögon ”mobilitetsmotståndare” och verkar i en historisk tradition av förtryck.

Man kan undra hur Timbro tänker sig att dessa resonemang ska uppfattas utanför den snäva kretsen av påhejare ute på högerkanten. Ifall Timbros uppdrag är att försvara marknadsekonomin gentemot dess kritiker kan resultatet snarare bli det motsatta. Inför klimatmötet i Köpenhamn tävlade privata företag intensivt för att framstå som det mest klimatmedvetna. När Timbro under samma tidsperiod ger ut en bok om resande i allmänhet och flyget i synnerhet behandlas (avfärdas) flygets klimatproblem på en sida. Den klimatlösning Timbro föreslår för megastäder är hissar (!). Fortsätter Timbro att argumentera på samma nivå riskerar det att drabba de privata företag som försöker hantera klimatpåverkan på ett seriöst sätt.

Miljöpartiet har ökat rejält i opinionsmätningarna och därför är det rimligt att dess politik blir hårdare granskad. Men att bunta ihop miljöpartiet med auktoritära regimer och Sverigedemokraterna så som Timbro gör i olika debattinlägg är ett lågvattenmärke. Andra partier kan kanske behöva stå tillsvars för sin hållning till DDR och Nordkorea, men de gröna partierna har vare sig haft vänskapliga eller andra relationer till dessa stater. Det borde inte heller vara obekant för Timbro att miljöpartiet finns i fronten av arbetet mot främlingsfientlighet och för en human flyktingpolitik.

Fri rörlighet är bra för demokratins, fredens och vetenskapens utveckling. Möten mellan människor är det bästa vaccinet mot fördomar och konflikter liksom det är en förutsättning för att tankar, idéer, kunskap och historia ska spridas. Men om ordet ”demokrati” diskuteras i samband med rörlighet bör det gälla alla människors rörlighet, inte bara ett fåtals. Flyget är det per personkm det mest energikrävande och klimatpåverkande transportslaget. De transporter vi unnar oss idag borde inte få inskränka på kommande generationers rörlighet.

Sinande oljekällor och klimateffekter av bränslen utgör begränsningar som transportsystemet måste utgå ifrån. Detta styrs av naturlagar som vare sig marknadsekonomin eller politiken kan ändra på. Enkel utbuds/efterfrågelogik säger att priset stiger när tillgången på olja minskar. Med stor sannolikhet är energieffektivitet det tyngsta kriteriet för framtida transporter. Därför måste såväl flyg som gummihjul på asfalt i stor utsträckning ersättas av tåg för persontrafik på längre sträckor. Om inte människors rörlighet allvarligt ska inskränkas behöver järnvägen byggas ut för snabba inrikes och utrikes transporter.

För att bli tagen på allvar i debatten om klimat och rörlighet bör Timbro ägna sig mindre åt att försvara flyget och mer åt diskussionen om höghastighetståg där Sverige ligger 40 år efter Japan och 25 år efter södra Europa. I samtalet om storstädernas framtid har moderna spårvagnssystem och cykel bättre odds än motorvägar och bilar för att hållbart tillgodose människors behov av mobilitet. Att förespråka utbyggnad av höghastighetståg och spårvagnar är att värna om framtidens mobilitet eftersom lågprisflyg och massbilism inte kommer att vara möjligt. Timbro borde bejaka framtiden i stället för att likt Don Qiote försöka motarbeta den.