I ett tidigare nummer av denna tidning ifrågasätts hurvida jag som trafikpolitiker använder korrekta argument. Detta mot bakgrund av att jag i debatten om höghastighetsjärnväg provat tanken att delar av befintliga motorvägar skulle kunna byggas om för att även härbergera spår.

Till att börja med anser jag att sträckningen av nya spår är underordnad den principiella diskussionen om huruvida samhället bör investera i klimatsmarta transportslag eller fortsätta att satsa på det som var populärt under förra århundradet. I ljuset av de pågående klimatförändringarna borde rimligen inte läggas en enda krona på motorvägar, flygplatser eller andra objekt som vidgar kapaciteten för oljeberoende transporter.

Alla alternativ till olja till är dyra, inskränker på utrymmet för livsmedelsproduktion, minskar den biologiska mångfalden och/eller förutsätter ett ohållbart utnyttjande av sällsynta metaller. Därför bör kritieriet energisnålhet vara det viktigaste kriteriet vid utformningen av framtidens transportmönster. Om inte rörligheten allvarligt ska begränsas när epoken med billiga bränslen tagit slut är det därför mycket bråttom att skapa nätverk av energisnåla transporter för människor och gods.

Mot bakgrund av ovanstående känns det märkligt att Sverige är mer än 40 år efter Japan och 25 år efter moderna länder i Europa när det gäller utvecklingen av höghastighetståg. Mellan 1998 och 2006 var jag med och förhandlade de infrastrukturpropositioner regeringen lade på riksdagens bord. Erfarenheterna från detta arbete säger mig att planeringen av framtida järnvägar måste bli mer rationell för att få ut maximal spårkapacitet där behoven av att ersätta fossilbränsletransporter är störst. Mitt tidsperspektiv är det som klimatforskarna anger. Har inte trenden av ökade koldioxidutsläpp inom de närmaste åren vänts till en snabb avtrappning är det kört för mänskligheten.

Det är givetvis enklare att lägga spår på eller längs de raka motorvägsnäten i USA så som nu planeras i exempelvis Florida, jämfört med att göra motsvarande i Sverige. Men även i vårt land finns det sannolikt vägsträckningar som har de dimensioner som kan passa för ombyggnad till kombinationer med banvall och räls. Kanske kan nya spår mellan Malmö och Lund anläggas på en del av det utrymme motorvägen mellan dessa båda städer idag upptar? Marken är redan offentligt ägd och det krävs ingen ny omständig planering eller markinlösen. Kreativ järnvägsplanering är också en förutsättning för att de offentliga medlen ska räcka till höghastighetsspår utan att inkräkta på investeringar i det övriga järnvägssystemet