Per Lodenius och Tommy Lundqvist, båda centerpartister, anser i NT den 26 april att Miljöpartiet har en galen trafikpolitik, som riskerar att undergräva möjligheterna för många människor speciellt i glesbygd.
Men det stämmer inte. Vad Miljöpartiet har gjort är att dra konsekvenserna av vad framtiden har i sitt sköte i form av klimatutmaningar och ökande oljepris, och vi vill ha åtgärder som är långsiktigt hållbara. Vi utgår nämligen ifrån att de flesta människor vill ha ett fungerande samhälle även om 50 år. Visst – vi håller med om att vi behöver en fungerande landsbygd, fossilfria bränslen och ny teknik, biogasanläggningar i kommunen och en modern Roslagsbana till Rimbo som ett komplement till våra transporter. (Samtidigt kan vi konstatera att Centerpartiet i Norrtälje har röstat ner förslag till utredning av en kommunal satsning på biogas.)

Vad gäller trafikpolitiken är vi faktiskt eniga om ganska mycket, men Miljöpartiet anser att vi måste ta framtida utmaningar på allvar. Centerpartiet, däremot, har t.ex. ännu inte tagit på allvar fakta om Sveriges framtida möjligheter att importera olja och gas. Mer än hälften av vår oljeimport kommer från Norge och Danmark. Enligt Norges och Danmarks oljemyndigheter kommer Sverige omkring år 2015 inte att kunna köpa olja och gas därifrån! Det innebär att vi kommer att vara nästan helt utlämnade åt Ryssland, som samtidigt kommer att ha många andra länder som kunder.

Vem som helst borde förstå att vi blir tvungna att ställa om samhället och transporterna till en mycket lägre förbrukning. Vi behöver mycket energisnålare bilar, nya drivmedel, en ökande andel elfordon, mycket bättre kollektivtrafik (enligt bl.a. SL leder centerns och alliansens transportpolitik till allt mindre andel kollektivttrafikanter), mer spårtrafik, bättre utnyttjande av fordonsparken (bilpooler?). Alltså en samhällsplanering som med tiden minskar bilbehovet speciellt i tätbebyggda områden.

Det betyder att resurserna kan styras över till glesbygden, men det är nödvändigt med bl.a. högre koldioxidskatter (med kompensation till glesbygdsbor – alltså grön skatteväxling) för att stimulera den önskade utvecklingen. Denna stimulans åstadkoms inte med ett alltför lågt drivmedelspris. Ett lågt bensinpris gynnar landsbygden på kort sikt men sätter krokben för en anpassning till framtida verklighet. Bra vore om vi kunde få en konstruktiv debatt. Läget är alltför allvarligt för pajkastning. Vi måste ta klimatutmaningarna och uttömningen av råvaruresurserna på allvar. Strutspolitikerna har inte framtiden för sig.