Den gröna rörelsen vinner allt fler sympatisörer och förtroendet för Miljöpartiet de Gröna växer. Miljömedvetna centerpartister känner sig svikna av sitt parti, och man rasar i opinionsmätningar och medlemsantal. Inför valet sprider sig en panik över alla egna misslyckanden i regeringsställning, vilket får lokala centerpartister att smutskasta och saluföra myter om det parti som nu hotar deras maktposition. Nu ska miljöpartisterna
minsann granskas. Bra, vi tål det!

Anders Åkesson försöker befästa några myter om oss miljöpartister (Debatt 17.5) inte minst när det gäller biltrafiken. Vi har aldrig påstått att bilen är överflödig, men vi börjar undra om Centerpartiet har blivit det. För hur ska man annars tolka att Åkesson helt
saknar en politik som ställer om landsbygdens beroende av fossilbränsle? I stället för att ge bidrag till omställning av befintliga fordon och med skatter sänka priset på
förnybara drivmedel på oljans bekostnad är man beredd att ge rabatter på nya bränslesnåla bilar, oavsett om de går på fossilbränsle eller ej. I stället för att satsa maximalt på de mest hållbara och miljövanliga transportslagen, undandrar man pengar
till spårutbyggnad och kollektivtrafik för att ge som flygstöd och motorvägsbyggen. Så agerar inte ett miljöparti.

Vi tänker inte likt Reinfeldt låtsas vara emot höjda bensinskatter före valet för att höja dem med 30 öre litern direkt efter. Vi låtsas heller inte som Centern att man kan satsa på allt samtidigt och att världens miljöproblem kan lösas med ”mer av samma”. Vore det inte ärligare av Centern att berätta att fossilbränslets påverkan på klimatet och bristen på olja gör en systemväxling nödvändig? De gröna inslag som Centerns politik
har innehållit, lämnade man när man gick in i högerregeringen. Vi har frågat länets centerpartister om de hellre satsar på ökad flygtrafik än på en kustjärnväg från Karlskrona till Stockholm. Vi har tagit ställning för det sistnämnda. Vi väntar på svar: Kan vi räkna med ert stöd i den frågan?