Den svenska åkerinäringen står inför stora utmaningar framöver. Oljeberoendet inom den svenska transportsektorn i sin helhet är 94 procent - för lastbilar är det i princip 100 procent. Klimatpåverkan från personbilar har minskat, men vinsterna av detta förtas av den stigande volymen lastbilstransporter.

Godstransporter är livsnödvändiga för industrin, livsmedelsförsörjningen och en mängd samhällsfunktioner. För att det ska finnas transporter som fungerar även i framtiden behövs det en politik med långsiktiga lösningar. En politik som styr mot hållbara alternativ utan att missgynna svenska transportörer. En sådan lösning heter kilometerskatt på tung trafik.

Den parlamentariska klimatberedningen var 2009 enig om förslaget på en kilometerskatt för lastbilstransporter. Detta förslag saknades dock när den borgerliga regeringen la fram sin klimatproposition. Där var det i stället eco-driving för lastbilschaufförer som lyftes fram. Vi vill inte förringa förslaget, men den åtgärden ensam räcker inte. När vi tagit upp kilometerskatt i riksdagsdebatterna hänvisar Fredrik Reinfeldt och Anders Borg till koldioxid- och dieselskatt. Men det är trubbiga verktyg som lätt kan undvikas genom att man tankar utanför Sverige. Idag missgynnas många svenska åkare, eftersom andra åkare kan fylla tanken i ett lågskatteland med betydligt miljösämre diesel än vad flertalet av de svenska åkarna använder, och kan sedan köra långa sträckor i Sverige. Med kilometerskatten utjämnar vi konkurrensnackdelarna gentemot de utländska åkarna och vi premierar de svenska åkare som jobbar hårt med att förbättra sin effektivitet och sina fordon.

För skogsindustrin är en geografiskt differentierad skatt att föredra jämfört med om samma avgiftshöjning tas ut via koldioxid- eller dieselskatt. Delar av vägnätet kan få låg eller ingen avgift samtidigt som de delar av Sverige som har ett rikt utbud av alternativ godstransport i form av järnväg eller sjöfart får en högre avgift. Vi vill slå vakt om skogsindustrin med tanke på dess stora betydelse för sysselsättning och exportintäkter. Kilometerskatt är det styrmedel som kan kombinera klimatambitionerna med jobb och engagemang för svensk industri.

Flera europeiska länder har infört kilometerskatt, och fler är på gång. Bland dem våra grannländer Danmark och Norge. Redan idag betalar svenska åkare kilometerskatt när de kör i exempelvis Tyskland medan tyska åkare inte betalar någon sådan skatt i Sverige. Det är rimligt att även norska, finska, danska och estländska åkare ska vara med och finansiera vägarna som de kör på. Från Miljöpartiets sida menar vi att det inte ska vara någon skillnad i skatt och avgifter för svenska och utländska åkeriföretag när de nyttjar infrastrukturen i Sverige.

I Tyskland finns kilometerskatten på Autobahn, men inte på alla vägar. Kilometerskatten kan nämligen enkelt differentieras regionalt och efter olika vägtyper samt efter fordonsegenskaper som vikt och miljöklass. Det innebär att de delar av t.ex. skogsindustrin som saknar alternativ till vägtransporter inte behöver missgynnas. Detsamma gäller jordbruket och mejerinäringen. Med en kilometerskatt kan spelreglerna för de olika transportslagen sinsemellan bli rättvisa och samtidigt ge de incitament som behövs för att vi ska få effektivare vägtransporter och lastbilar med högre miljöprestanda. Tekniken är väl utvecklad och billig, inte krånglig och dyr som en del av våra motståndare hävdar.

En skatt som utformas på rätt sätt ger fördelar för svenska åkeriföretag med en hög miljöprofil. Sundare konkurrensvillkor gentemot utländska åkare har länge efterfrågats. Enligt Sveriges åkeriföretag är idag fyra av tio lastbilar på de svenska vägarna utländska. För att klara klimatmålen och ha rättvisa regler för hela den lastbilstrafik som åker omkring på det svenska vägnätet måste det finnas en beskattning som tas ut på alla fordon, oavsett hur registreringsplåten ser ut. Diesel och koldioxidavgift tas bara ut av dem som tankar i Sverige. Miljökrav som ställs på svenska fordon kan därför ignoreras av utländska åkare.

En annan högprioriterad fråga för att stärka den svenska transportnäringen är att ta fram en nationell plan för biogas och miljödiesel från massaindustrin. Där finns stor potential för att får fram inhemska bränslen till bra priser. Men arbetet behöver påskyndas efter att nästan ha stannat av helt under den borgerliga regeringen. Staten borde ta ansvar för att produktion och distribution av biogasen möter den växande efterfrågan. Med en utbyggd inhemsk produktion av biogas och miljödiesel får vi trygghet i vår försörjning av drivmedel.

För att alla ska kunna ta klimatansvar i sin vardag behövs ekonomiska styrmedel och investeringar som stödjer omställningen. Vi vill att Sverige går i spetsen för en sådan utveckling som gör att både enskilda och företag kan se framtiden an med tillförsikt.