De gröna i Tyskland fick knappt 12 % av rösterna i det nationella valet den 23 februari vilket är en tillbakagång jämfört med valet 2021. Även i EU-parlamentsvalet förra året minskade röststödet för gröna partier totalt, med röststödet för gröna partier i Norden som ett positivt undantag. Detta trots att följderna av klimatförändringen är tydligare än någonsin, där översvämningar, bränder och värmeböljor drabbar allt fler. Högergrupperingar går fram med förenklade budskap färgade av klimatförnekelse.

Valresultaten visar att det inte räcker med att kritisera. För att få förtroende behövs en klimatberättelse som svarar på de frågor människor oroar sig för. Om man är rädd för att bli av med jobbet eller att inte kunna betala nästa hyra så känns fokus på nya elbilar eller solceller på villatak främmande. Berättelsen ska inte ducka för att både samhälle och levnadsvanor måste ändras radikalt. För att få människor med sig är det helt avgörande att klimatreformerna genomförs parallellt med en politik som minskar ekonomiska klyftor och stärker välfärdssystemen.

En värld där utsläppen tillåts öka är också en värld där vattenbrist, matbrist och kollapsande ekosystem sliter sönder förutsättningarna för mänsklig civilisation, välfärd och frihet. Politiker måste sluta lugna, måste sluta mildra, måste sluta låtsas att klimatomställning inte har konsekvenser för medborgarna. Klimatförnekarna är inte det största problemet. Det är snarare de politiker som säger en sak men gör något annat och försöker invagga allmänheten i en falsk trygghet. Att det i stort sett skulle gå att köra på som vanligt - bara vi får mer fossilfri elektricitet.

Klimatomställningen behöver ske nu, det blir besvärligare ju längre vi väntar. Klimatåtgärder får inte leda till utarmning av naturresurser och ekosystem. Vi människor och vårt moderna samhälle är helt beroende av naturliga ekosystemtjänster för sin existens. Många av dessa tjänster tas för givna, men förlust av biologisk mångfald hotar att underminera dem. För att utvecklingen ska bli hållbar krävs att fungerande ekosystem bevaras så att de kan leverera dricksvatten, ren luft, livsmedel, skogsråvara mm. Dagens rovdrift på råvaror måste ersättas med kretslopp/cirkulära processer. Minskad energi- och naturresursanvändning är en förutsättning för att omställningen ska vara långsiktigt hållbar. Alla former av stöd till det fossila måste upphöra. Investeringar i fossilfritt ska underlättas. 

EU:s klimatpolitik är för närvarande den mest ambitiösa som lanserats, men den är ändå otillräcklig. En snabb och rättvis omställning kan göra Sverige till en attraktiv förebild, vilket är det bästa sättet att påverka EU och resten av världen till att accelerera klimatomställningen. Vi kan inspireras av andra länder. Sverige skulle kunna införa en lag motsvarande den i Wales om obligatorisk lagprövning gentemot framtida generationers välbefinnande. Costa Rica har visat att politik för fossilfritt och naturskydd går bra att kombinera. Nya Zeelands lagstiftning om minskade koldioxidutsläpp och Irlands metoder för att fasa ut fossil energi förtjänar efterföljare. Gemensamt för dessa exempel är att goda levnadsvillkor för alla prioriteras framför välbeställdas privilegier. 

Globalt sett är utsläppen väldigt ojämlikt fördelade, exempelvis kommer hälften av utsläppen från flygresor från en procent av världens befolkning. I den fattigaste delen av världen, med lägst klimatpåverkan, bor de som oftast drabbas allra värst när klimatet ändras. Vi ser liknande orättvisa även i Sverige. De rikaste har ett klimatavtryck som är flera gånger högre än befolkningen i stort. En tredjedel av hushållen är billösa, samtidigt som många har mer än en bil. Höginkomsttagare kör bil längre sträckor och flyger oftare än människor med låg inkomst. Bilens dominans i stadsplaneringen står i vägen för kollektivtrafikens och cyklarnas framkomlighet, och dessutom för träd, lekplatser samt de grönstråk som behövs för att hantera skyfall och värmeböljor.

Nu behövs en bred allians av politiska krafter, folkrörelser, fackföreningar, företag och andra som vill verka för att klimatmålen ska nås. Samarbeten bör upprättas där intresseorganisationer och civilsamhälle åtar sig beting inom ramen för klimatomställningen. Studiecirklar, medborgarråd och andra lokala mötesformer är nödvändiga. I kommunerna är politiken oftast nära medborgarna och kan i dialog med dem genomföra förändringar anpassade efter lokala förutsättningar. Gröna ytor i bostadsområden, där människor i alla åldrar vill vara, skapar sammanhållning och trygga samhällen. Barcelona med sitt arbete för bilfria ytor på storkvartersnivå är en förebild. Paris med stora satsningar på cykelbanor är en annan. Till en viss nivå behöver materiella behov tillgodoses, men därefter blir människor inte lyckligare av fler prylar. Snarare är det i dagens samhälle kultur, fysiska aktiviteter och gemenskap som leder till mer välmående. Därför ska politiken stödja och uppmuntra föreningsliv, sport, bibliotek, teater, dans mm som ger njutning i tillvaron, men med litet klimatavtryck.

Från att ha varit ett av Europas fattigaste länder förvandlades Sverige under cirka 100 år till en av världens rikaste nationer. Industrialisering, demokratisering och välfärdsstatens uppbyggnad innebar en betydande välståndsökning för hela befolkningen. Detta blev möjligt genom sociala och politiska reformer samt för att hela samhället engagerades. Nu behöver samhället återigen genomgå en genomgripande omvandling. Alla sektorer behöver mobiliseras: föreningar, partier, utbildningsväsende. De stora skillnaderna nu är å ena sidan kunskapen om att naturresurserna inte är oändliga och att många ekosystem redan är förstörda eller hårt utnyttjade. Men å andra sidan även insikten om att klimatpolitiken kan bidra till stärkt demokrati, minskad sårbarhet och framtidstro om den genomförs på rätt sätt.