Redan i samband med den oljekommissionen Göran Persson ledde konstaterade dåvarande. Vägverket att förnybara bränslen i bästa fall kan svara för en femtedel av den minskning av oljeanvändningen som behöver ske. Utredningen om en fossilbränsleoberoende fordonsflotta SOU 2013:84 kommer fram till en snarlik slutsats. Därför är det hög tid att flytta tyngdpunkten från privatbilar och bränslen till det faktum att energianvändningen i transportsektorn måste krympa rejält för att kunna nå det övergripande målet om fossiloberoende.

Den största energibesparingen kan uppnås genom att fler åker tillsammans eller cyklar. En fördubbling av kollektivtrafikens  andel av trafikarbetet i relation till bil skulle minska persontrafikens koldioxidutsläpp med minst 20 procent. Järnvägsnätet behöver byggas ut för att kunna ta emot fler resenärer, men i väntan på mer kapacitet i spårtrafiken finns åtgärder för att öka kollektivresandet som kan genomföras tämligen snabbt. Sökljuset bör riktas på de förändringar som gör kollektivtrafiken tillräckligt snabb, pålitlig och bekväm för att upplevas som reellt alternativ till bil. Busstrafik i separata filer bör ha företräde framför dem som omger sig själv med ett ton plåt vid förflyttning. I Sverige har kommunerna makten över markanvändningen  och förfogar därför över det viktigaste verktyget för att minska städernas fossilbränsleberoende.

Runtom i världen byggs höghastighetsbanor och spårvagnsnät. I Sverige har Trafikverket inte fått regeringens mandat att ompröva de väginvesteringar som fanns kvar sedan tidigare. Fenomenet Peak Car uppträder i allt fler av industrivärldens städer. Bilen bör inte längre vara norm för samhällsplaneringen. Om klimatmål och fossilfrihet ska uppnås bör kollektivtrafiken vara norm för detaljplaner, översiktsplaner och övrig samhällsplanering.