Blogg: Karin Svensson Smith
Skugga Skugga Skugga
Skugga






Karin har skrivit ett kapitel i boken (PM):
Den hållbara stadens utveckling (pdf).
Publicerad 3. oktober 2011
Karin Svensson Smith, Transport- och klimatansvarig i Miljöpartiets partistyrelse.
Utskriftvänlig
Ta bort farthindren för cykeltrafiken
Smidigheten för cykeltrafik i relation till motsvarande för bilen är den viktigaste faktorn för att pendlare ska ändra vanor. Men till och med i Sveriges bästa cykelstad möts cyklister fortfarande av tio gånger så många farthinder som bilister

Min hemstad Lund har jämfört med andra svenska kommuner högst cykelandel av persontransporterna – 43 %. Det finns en image av cykelkommun som alla partier vill upprätthålla av förståeliga skäl. Folkhälsan blir bättre och klimatmålen blir lättare nå om bilresor byts mot cykel. Det är lättare att få plats med cyklar än bilar i de trånga medeltidsgatorna.
 

På nationell nivå finns det ingen konsensus om att främja cykling. Medan regeringen fortsätter att utvidga infrastrukturen för den biltrafik som var högsta mode det förra seklet genom t ex Förbifart Stockholm, är miljöpartiet mer i fas med det alla framtidsspanare säger; Det är inte modernt med oljedrivna transporter länge. Peakoil kommer väldigt logiskt att följas av peakcar. Att ha ett ton plåt runt sig vid förflyttning, sprida avgaser samt ta gatuutrymme för cyklister och kollektivtrafikanter tyder på en bristande hänsyn till omgivningen.
 

Det finns både kollektiva och individuella lösningar för att minska biltrafikens negativa effekter. De kollektiva lösningarna i form av tunnelbana, pendeltåg, spårvagn och buss sin självklara plats i det klimatsmarta transportsystemet. Det finns ett egenvärde att människor med olika inkomst, kön, etniskt ursprung och ålder samsas i samma kollektivtrafikfordon. Det blir en motvikt till alla faktorer som verkar för en ytterligare segregation i samhället.
 

Men för de av oss som vill färdas fritt - slippa tidtabeller och linjedragningar finns det också ett alternativ till bilen. För medelålders kan cykling året om och i alla väder signalera ungdomlighet - ett mervärde kollektivresan inte medför. För småbarnsföräldrar kan cykeln visa på ett individuellt ansvarstagande för kommande generationer. För den vill minimera trafikens resursanvändning är cykeln oslagbar vad gäller energianvändning, materialåtgång och förslitning av infrastruktur. Föräldrar som cyklar med sina barn till skolan stärker deras hälsa till skillnad från de föräldrar som skjutsar till skolan. Anmälningen till alla cykellopp, försäljningen av cyklar och alla dess tillbehör tyder på en tydlig trendfaktor, samtidigt som stadsjeepen blivit något pinsamt i allt större kretsar.
 

Hur bör då politiken reagera på dessa signaler? Ett förhållningssätt representeras av den nyligen avgångne miljöministern Andreas Carlgren. Ny teknik kommer att lösa bilproblemet! Hata utsläppen och inte bilen, som för övrigt även yttrades av Mona Sahlin. Supermiljöbilspremier till några tusen nybilsköpare i kombination med undermåliga resonemang om Förbifart Stockholm kommer att vara väsentliga beståndsdelar i hans eftermäle.
 

För de politiker som vill underlätta för att cykelpendling ökar på bilpendlingens bekostnad bör erfarenheter från Köpenhamn och andra städer med stor cykelpendling tas till vara. Det är smidigheten för cykeltrafik i relation till motsvarande för bilen som är den i särklass väsentligaste faktorn för att pendlare ska ändra vanor. Analyser av farthinder för respektive transportslag kan vara en fruktbar utgångspunkt. För de olika pendlingsstråk som är intressanta bör det ske konkreta jämförelser med avseende på fysiska hinder och tidåtgång. Gupp, insmalningar av gatan eller andra åtgärder som syftar till att dämpa bilarnas hastighet finns det oftast en klar medvetenhet om. Det som sinkar cyklister har däremot lite uppmärksamhet. Hur ofta måste man hoppa av för att trycka fram grönt ljus, köra i en tunnel under bilvägen, svänga i 90 grader, mötas av kantstenar som inte är avfasade, följa cykelvägens omvägar (när bilar i regel har den genaste sträckningen) eller lämna företräde för korsande biltrafik?
 

En av mina företrädare i Lunds Tekniska nämnd, Ulf Nymark, har beskrivit resultaten av analys enligt ovanstående för några av pendlingsstråken i Lund. Då framkommer att cyklister i genomsnitt har 10 gånger så många farthinder som bilar. Lund är således i trafikplaneringshänseende trots sin miljöimage fortfarande är en bilkommun. Det är hög tid att öka cykeltrafiken framkomlighet genom att ta bort farthinder längs cykelstråken. På 2000-talet ska inte trafiken dimensioneras för det förra århundradets transportslag.


Kommentar

Namn:

Kommentar:

 
Skugga Skugga Skugga