I Smålandsposten den 9/3 går Anders Lidman till angrepp mot miljöpartiet. Lidman tycks mena att järnvägen har en mycket större statlig finansiering än flyget och att flyget därför kan fortsätta att vara undantaget från miljöskatter. Diskussionen om finansiering av infrastrukturen ligger långt utanför det område som föranlett debatten, dvs flygskatten och flygets klimatpåverkan. Det är meningslöst att jämföra nivåerna i den statliga delen av finansieringen på det sätt som Lidman vill göra utan att se till de faktiska prisskillnader som påverkar resenärernas val av transportslag. De ekonomiska villkoren för flyget är uppenbart tillräckligt goda för att medge en stor ökning av trafiken. Eftersom flyget är det är det färdmedel som har störst klimatpåverkan går det helt på tvärs med riksdagens ambitioner att utveckla ett långsiktigt hållbart transportsystem. Även sett utifrån den samfällda önskan att minska transportsektorns 97-procentiga oljeberoende är utvecklingen av flyget ett mycket stort problem.

Flyget är idag det transportmedel som ökar mest, främst på grund av lågprisflyget. Uppgifter från Eurostat visar att flyget ökade med nästan tio procent under 2004. En viktig faktor i lågprisflygets ekvation är att flyget, genom internationella avtal, hittills har varit helt befriat från skatter av alla slag, förutom sex procents moms på inrikesresor. De låga priserna på flyg lockar till nya resor. Enligt den brittiska luftfartsmyndigheten CAA är det huvudsakligen den rikaste fjärdedelen av befolkningen som utnyttjar lågprisflyget till att resa mer än vad man tidigare gjort.

En tur- och returresa till Bangkok har samma klimatpåverkan per passagerare som mellan tre och sex års genomsnittlig bilkörning. Naturvårdsverket slog nyligen fast att flyget är det klart mest klimatstörande färdmedlet per personkilometer. Det finns inte utrymme för ökad klimatpåverkan, hur "bra" det än vore för den kortsiktiga ekonomiska utvecklingen. I Europa har redan fem länder infört flygskatt och strax före jul röstade även det franska parlamentet igenom ett förslag till passagerarskatt. FN:s generalsekreterare Kofi Annan välkomnade skatten och uppmanade andra länder att följa efter. Senaste tillskottet är den norska regeringens beslut om ökning av flygskatten från halvårsskiftet i år. Att Danmark står i begrepp att fasa ut sin flygskatt är närmast ett kuriosum som bör tillskrivas den danska regeringens populism. Skatten innebär dock redan i sin nuvarande form viktiga miljöförbättringar. Över två procent av flygresorna beräknas flytta över till andra trafikslag. Varje resa som kan genomföras på andra sätt än med flyg innebär en miljövinst. Enligt SIKA:s beräkningar kommer utsläppen av koldioxid därmed att minska med mellan 1 och 2,5 procent per år. Den svenska skatten ska ses som ett första steg mot en effektiv miljöbeskattning av flyget. Miljöpartiet hade föredragit en flygbränsleskatt, men eftersom det inte var möjligt, accepterade vi den skatteutformning som nu är regeringens förslag.

I Smålandsposten den 6/3 argumenterar Sydsvenska Industri- och handelskammaren mot flygskatt och föreslår att flyget i stället ska omfattas av handeln med utsläppsrättigheter. Men detta är en mycket osäker lösning då övrig industri inte vill att flyget ska ingå i handeln. Dessutom ligger det långt fram i tiden. Inte heller effektivisering av flygplanen är i sig en lösning eftersom varje effektiviseringsvinst snabbt äts upp av trafikökningen.

Bengt Widov bemöter i en insändare i Smålandsposten den 6/3 miljöpartiets tidigare inlägg om flygskatt. Vi vet dock inte om han har läst våra artiklar ordentligt, eller om de feltolkningar som Bengt Widov gör är en debatteknik. I så fall finner vi det ytterst oseriöst.

Ett exempel: Bengt Widov skriver ?för en flygresa till Thailand vill miljöpartiet därför ta ut 5000 kronor i koldioxidskatt?. Vad vi skrev den 17 januari var att om flyget skulle betala samma koldioxidskatt för sin klimatpåverkan som andra transportmedel gör, skulle koldioxidskatten för en tur- och returresa till Thailand ligga på 5000 kronor per person. Det var alltså en jämförelse i ett resonemang, och inget förslag som framfördes.

Nej, Bengt, det är nog inte vi som har ?en begränsad kontakt med verkligheten?. Den som inte tror att människans aktiviteter på jorden påverkar klimatet är nog ganska ensam om denna uppfattning. En i stort sett enig forskarkår står bakom den utsagan, liksom FN, samtliga svenska partier och en rad andra opinionsbildare nationellt och internationellt. Vad vi inte alltid är ense om är hur problematiken skall lösas. Där är miljöpartiet lite fräckare och tror på en snabbare teknikutveckling till följd av en genomtänkt politik.