I artikeln "Trafikpolitiken har spårat ur" (DI 31/8) finns sanningar som är besvärande. Prognoser för vilka trafikmängder som förväntas har stor betydelse för vad som beslutas. Projekten i nuvarande plan på 381,5 miljarder kronor för vägar och järnvägar 2004-2015 utgår från de trafikvolymer som förväntades i förhållande till ett råoljepris på 24 dollar fatet. Det senaste året har priset snarare legat på det tredubbla, vilket till och med föranlett den amerikanske presidenten George W Bush att tala om vikten av kollektivtrafik för att klara trafikförsörjningen i framtiden. Stockholmsförsöket har visat att kapacitetsproblem i storstäders vägsystem bäst avhjälps genom marknadsmässiga avgifter. De investeringar som ger störst trafiksäkerhetsnytta per insatt krona är hastighetsövervakning med kameror samt 2+1-väg med mittvajer. Enligt Vägverket är 2 +1-vägar med vajer lika effektivt för att rädda liv som motorvägar, men kostar i genomsnitt en tjugondel så mycket. Motorvägar behövs således inte vare sig för att öka kapaciteten i storstäder eller för att rädda liv. De påtagligaste kapacitetsproblemen finns inom kollektivtrafiken. Ett nej till nya motorvägar frigör medel som kan användas för att ge mer och bättre spårtrafik.