Miljöpartiet har varit pådrivande i den omställning till förnybara drivmedel som nu pågår i Sverige. Under vår tid som regeringsstöd togs de beslut som bröt vallen för alternativ till de fossila bränslena. Detta är en positiv utveckling, men nu det är viktigt att granska de begränsningar som finns. Alla biobränslen är inte bra, och det är inte bra med hur mycket biobränslen som helst.

Den snabba ökningen av förnybara bränslen i västländerna leder till stigande priser på spannmål. Det riskerar enligt FAO att fördubbla världssvälten. Den snabba ökningen av palmoljeodling i Sydostasien bidrar starkt till skövlingen av regnskog. Stora mängder bekämp-ningsmedel och konstgödsel används för produktion av etanol- och oljegrödor.

Så vad gör vi?

* Den totala transportvolymen måste minska, särskilt när det gäller gods-transporter. Biodrivmedel kan i bästa fall stå för en femtedel av den oljereduktion som måste ske inom transportsektorn till 2020.

* Bränsleeffektiviteten i fordonen måste radikalt förbättras.

* Återgång till fossila bränslen är genuint ohållbart och problemen blir än värre om man går över till kol och tjärsand som råvara.

* Biodrivmedel måste produceras på ett miljömässigt och socialt hållbart sätt.

En Volvo V-70 släpper ut upp till 255 gram CO2 per kilometer. Det är dubbelt så mycket som EUs effektivitetsmål! Volvo producerar tunga bilar anpassade till en toppfart på 200-230 km/timmen. 2007 års Volvo V-70 drar mer bränsle än en T-ford som utvecklades för 80 år sedan. Volkswagen planerar att få ut en bil på marknaden som drar 1 deciliter diesel per mil inom tre år, en tiondel av Volvon. Det går alltså att göra mycket snålare bilar. Volvos agerande är inte bara oansvarigt, det är konkurrensmässigt mycket oklokt i en värld som insett att klimatet förändras och att oljan är en bristvara.

Det finns ingen möjlighet att klara en trafik på dagens nivå, än mindre den förväntade ökningen i länder som Kina och Indien, enbart genom att öka produktionen av dagens biobränslen. Det finns inte mark nog att försörja världen med mat, industri-råvara och biobränslen. Bränsleeffektiviteten måste öka och trafik måste föras över från väg till energieffektivare transportmedel, som järnväg och sjöfart.

Grödor som vete, majs, raps och vindruvor ger för lite bränsle per hektar. Det är dags för andra generationens biodrivmedel. Det behövs en storsatsning på biogas där råvaran inte är livsmedel utan avfall, rötslam, salix och liknande. Råvara från skogen, från skogsavfall (grenar, toppar) och från massaindustrins svartlutar kan användas. Kraven på biologisk mångfald är en begränsning för hur mycket som kan tas ut ur skogen. Genom förgasning av ved och lut kan man framställa flera olika bränslen, till exempel syntetisk diesel eller metanol.

Det är bråttom med åtgärder för att ge klimatpolitiken trovärdighet. Biodrivmedel och effektivisering är framtidsbranscher i hela världen. Om Sverige är föregångare kan vi få en stark industrigren som ger mycket export och många nya jobb. För att detta ska ske måste det till en aktiv klimatpolitik och konkreta åtgärder för att minska de svenska utsläppen av växthusgaser. Regeringen har börjat prata om klimatet, men tyvärr kommer det inte fram några konkreta förslag. Om den utvecklingen fortsätter ser det mörkt ut för svensk miljöteknik och bilindustri.