En avgörande orsak är vårt beroende av transporter. En följd är att hälften av befolkningen inte är tillräckligt fysiskt aktiv, vilket medför mänskligt lidande och stora samhällskostnader. Fysisk inaktivitet och övervikt i Sverige kostar årligen ca 22 miljarder kr. En annan följd är att miljön skadas. Närmiljön försämras genom buller och låg luftkvalité. I ett större perspektiv ökar vår påverkan på klimatet och vinsterna från nya bränslen och bättre motorer äts upp av vårt ökade transportbehov. I det avseendet är det utmärkt att Vägverket nu uppmärksammat behovet av utbyggnad av cykelleder i Skåne, även om inriktningen enligt vår mening är för defensiv.

Få politiska initiativ skulle vara så billiga och effektiva ur ett folkhälso- och miljöperspektiv som möjligheterna för människor att göra 'aktiva transportval'. Cykeltrafiken i vårt land för ca 10 % av alla resor men får bara 1 % av de 22-23 miljarder som stat och kommun satsar på vägnätet varje år. En tillgänglig och säker infrastruktur för 'aktiv transport' skulle motverka skador och dödsfall i trafiken, minska bilköer, buller och bidra till effektivare energianvändning. Det främjar också jämställdhet då kvinnor går och cyklar mer än män. Betydelsen för folkhälsan är avsevärd: om ytterligare 8 % av befolkningen valde att gå eller cykla till jobbet uppskattar forskningen en minskning av dödsfall i hjärt- och kärlsjukdom till 3?7 %. 'Aktiv transport' är dessutom extremt miljövänligt. Om 1 % av bilåkandet förs över till gång och cykel minskar bensinförbrukningen med 55 miljoner liter per år.

Kommunerna har en nyckelroll i att underlätta ett aktivt liv genom investeringar i gång- och cykelbanor. Denna utveckling är inte något som dagens samhällsplanerare prioriterar och en attitydförändring krävs. För trots att regeringens transportpolitiska mål anger att de 'aktiva transporterna' ska öka och trots att Folkhälsoinstitutet har regeringens uppdrag att verka för detta, är Region Skåne den enda del i landet som har en cykelledsplan. Och regeringens mål är inte i närheten av att uppfyllas. Gång- och cykeltrafiken beräknas minska med 4 % till 2010 medan biltrafiken förväntas öka med 29 %.

Idag finns 90 mil cykelväg längs det statliga vägnätet i Skåne. I Region Skåne finns medel för att bygga 40 mil ny cykel- och gångväg fram till 2015. Det krävs betydligt mer samtidigt som trafiksäkerheten måste höjas i de skånska tätorterna. Det bör vara av nationellt intresse att knyta samman alla tätorter belägna 5-15 km från varandra med gång- och cykelleder och Vägverket bör ges i uppdrag att hjälpa kommunerna med detta (ifrån mp föreslår vi att 700 miljoner avsätts under tre år för att bygga ytterligare 6 000 km säker cykelväg). Det är också rimligt att se över förmånsbeskattningen till cykelns fördel. Arbetsgivare som väljer att premiera anställda som tar cykeln till jobbet borde kunna tillhandahålla fria cyklar och det borde vara lika förmånligt att som arbetsgivare subventionera cykelpendling utomhus som motionscykling inomhus (mp avsätter här 250 miljoner kronor i sitt budgetförslag för att påbörja denna förändring).

Ifrån Region Skånes sida står vi gärna som förebild med vår cykelledsplan, men även här måste det 'aktiva transportvalet' ges ytterligare prioritet. Miljöpartiet vill genom Region Skånes Folkhälsoberedning inleda ett aktivt arbete för att förändra attityden gentemot cykel- och gångtrafik. Vi tänker arbeta för att mer regionala pengar avsätts för utbyggnad av gång- och cykelleder och vi vill att alla anställda inom den skånska transportsektorn ska ges utbildning i gång- och cykeltrafikens villkor. Det är dags att se cykel- och gångtrafiken som en naturlig del av transportsektorn. För miljön och folkhälsans skull.