Problemet med klimatförändringarna är väl känt. Med det grundläggande opinionsarbetet bakom oss kan vi nu koncentrera oss på att se till att de åtgärder som genomförs är så effektiva och väl genomtänkta som möjligt. Vad vi inte behöver är en vild politisk rusning med facklor och högafflar nedför gatan, vi behöver välplanerade och kraftfulla åtgärder.

Miljöproblem är ofta detsamma som marknadsmisslyckanden. Man kan kalla lösningarna för "ekonomiska styrmedel", men det saken handlar om är egentligen inte att styra någon, utan att få marknaden att fungera genom att rätta till de informationsbrister som finns i prissättningen. Det som kallas att "sätta ett pris på miljön".

Handeln med utsläppsrätter inom EU är ett sådant marknadsunderstödjande system. Det infördes 2005 och arbete pågår med att införliva flygets utsläpp i detta. Sakligt är detta fullständigt logiskt eftersom flygets andel av den totala klimatpåverkan är en stor och växande. Utsläppen per tillryggalagd kilometer och individ är de allra högsta för något transportslag. Flygets totala klimatpåverkan uppskattas vara 2,5 gånger högre än den som bara orsakas av koldioxid eftersom även flygets kväveoxider samt dess upphov till molnbildning påverkar klimatet negativt. Sedan 1990 har flygets utsläpp ökat med 100 % vilket rimmar illa både med målen fån Kyoto och med EU:s beslut om att EU och övriga industriländer bör minska sina utsläpp med 30 % till år 2020.

Problemet ligger i hur flyget förs in i handeln med utsläppsrätter. I både det förslag som kommissionen lagt fram och i de ändringar som sedan gjordes av EU-parlamentet finns det möjligheter för flyget att köpa utsläppsrätter även inom den marknad för utsläppsrätter som finns för industrin.

Detta är ologiskt och olyckligt eftersom en sådan konstruktion minskar pressen på flyget att förändras, samtidigt som det sätter en extra press på industrin. Branscherna liknar inte alls varandra. Industrin verkar på en global marknad med global konkurrens, flyget är på ett annat sätt låst geografiskt. Det går att ersätta en vara producerad i Sverige med en vara producerad i Kina, men det går inte att ersätta en flygresa mellan Stockholm och London med en flygresa mellan Peking och Shanghai. Därmed är det ganska givet vem som blir tvungen att inskränka eller flytta sin verksamhet om de ska konkurrera om samma miljöutrymme.

Om vi ger flyget en möjlighet att köpa sig ur sin koldioxidkostym genom att lägga bud på utsläppsrätter inom industrins tilldelning så skapar vi alltså därigenom ett kostnadstryck hos industrin som inte var avsett. Att föra in flyget i utsläppshandelssystemet är alltså dåligt av två skäl; det leder till att förädling av skogsråvara och annan energikrävande industri flyttar till andra världsdelar, så kallad "leakage?, samtidigt som flyget inte får det ekonomiska tryck som behövs för att minska sin klimatpåverkan.

Detta är ett politiskt problem som måste lösas. Regeringen måste ompröva sin ståndpunkt i frågan och verka för att flyget inte ska ingå i EU:s utsläppshandelssystem - istället borde en EU-gemensam skatt på flygresor införas. Ur klimatsynpunkt är det väsentligare med ökade priser på just flygresor och inte till ett ökat kostnadstryck på industrin. Regeringen måste därför också ta initiativ till en diskussion inom EU om hur vi kan minska våra växthus¬gas¬utsläpp utan att det samtidigt påverkar den internationellt konkurrensutsatta industrin negativt så att produktion flyttar till länder med lägre miljökrav. Klimatfrågan är vår tids största utmaning. De åtgärder som görs för att komma tillrätta med problemet måste vara rationella och trovärdiga. Bara på så sätt kan de också bli effektiva.