Blogg: Karin Svensson Smith
Skugga Skugga Skugga
Skugga






Karin har skrivit ett kapitel i boken (PM):
Den hållbara stadens utveckling (pdf).
Publicerad 20. april 2009
Karin Svensson Smith, riksdagsledamot trafikutskottet (mp)
Göran Sandström, lokförare och SEKO-ombud Uddevalla

Utskriftvänlig
Lekplats för avreglerande
Det begränsade spårutrymme som finns idag ska enligt regeringens förslag bli avregleringslekplats och trängseln ska lösas med höjda banavgifter (läs höjda biljettpriser). Fortsätter den politiken kommer ännu fler förseningar och kaos bli det resenärerna får leva med. Klimatmålen kan vi glömma.
Tågresenärers viktigaste önskemål är korta restider, pålitlighet, och bra information. Utifrån vad regeringen har redovisat finns det inget som talar för att något av dessa önskemål blir tillgodosedda genom ytterligare avreglering. Utöver SJ finns idag redan 26 olika tågbolag som kör regional tågtrafik eller godståg. Att döma av insändarsidorna i södra Sverige, där DSB First sedan årsskiftet tagit över en del av SJs trafik, är det nu fler klagomål på förseningar, samt krångel med att boka och skaffa biljetter för hela resan. 30-50 procent av resorna i den långväga trafiken är bytesresor. Det behövs alltså ett ansvar för att hela resan kan genomföras även där efterfrågan är svag. SJ har dagligen 1400 avgångar som ska passa ihop med regionala tåg och bussar. Man får vara bra naiv om man tror att bytena skulle förenklas av att det blir fler operatörer i tågtrafiken.

I avregleringsutredningen redovisas att inget land i Europa har valt att gå så långt som Åsa Torstensson föreslår. Nya Zeeland har däremot provat en total avreglering av tågtrafiken. Men i takt med att tågtrafiken försämrades samtidigt som de privata ägarna delade ut vinster till sig själva växte insikten om järnvägstrafik har bättre förutsättningar att möta resenärers behov om den sköts av det offentliga. Såväl spår som trafik är tillbaka i allmän ägo. Det var ett dyrt experiment som Sverige borde dra lärdom av i stället för att upprepa.

Privata operatörer vill givetvis verka där chanserna till vinst är störst. Det är linjer med stort passagerarunderlag och under tider på dygnet med stor efterfrågan. För den långväga trafiken är det främst Stockholm-Göteborg, Stockholm-Malmö och Ostkustbanan. Regeringens förslag innebär att ge bort en rättighet att plocka russinen ur kakan och lämna resten åt samhället att ta hand om. Vinsterna privatiseras och kostnaderna socialiseras. Resultatet av att fler vinstdrivna tågbolag tillåts trafikera järnvägen blir att skattebidragen måste öka om inte tågtrafiken utanför storstadsområdena ska minska.

Hur blir det på en totalt avreglerad marknad? Ska det bolag som betalar mest köra först? Vad händer vid trafikstörning? Ska det bolag som betalt mest också komma fram först, även om tåget fallerar eller infrastrukturen inte fungerar? Om andra tåg kan köra förbi ska då detta bolag betala extra och det första erhålla rabatt? Är detta det framtidscenario värdigt en modern tågtrafik? Vi tycker inte det. Järnvägstrafiken ska inte fragmentiseras, utan hållas ihop för resenärernas och skattebetalarnas bästa.

Klimatsituationen skulle gynnas av att alla åker mer tåg i stället för bil och flyg. Kina, Spanien, Frankrike och flera andra länder bygger höghastighetsspår. I det läget prioriterar den svenska regeringen Förbifart Stockholm och andra motorvägar framför järnvägsutbyggnad. Det begränsade spårutrymme som finns idag ska bli avregleringslekplats och trängseln ska lösas med höjda banavgifter (läs höjda biljettpriser). Fortsätter den politiken kommer ännu fler förseningar och kaos bli det resenärerna får leva med. Klimatmålen kan vi glömma.

Kommentar

Namn:

Kommentar:

 
Skugga Skugga Skugga