Blogg: Karin Svensson Smith
Skugga Skugga Skugga
Skugga






Karin har skrivit ett kapitel i boken (PM):
Den hållbara stadens utveckling (pdf).
Publicerad 28. januar 2008
Maria Wetterstrand
Karin Svensson Smith

Utskriftvänlig
Klimatfrågan kräver politiskt mod
Intresset för klimatfrågan kommer också att driva fram en mängd dåliga förslag, som att ersätta bensin med palmolja. Politikerna måste ha modet att stoppa dessa, skriver miljöpartisterna MARIA WETTERSTRAND och KARIN SVENSSON SMITH.
Många politiska och ekonomiska aktörer har nu tagit steget från förnekelse till accepterande av att klimatförändringarna utgör ett verkligt och stort hot mot såväl vår säkerhet som samhällets ekonomiska och sociala utveckling.

Vad som krävs nu är att engagemanget omsätts i handling och till detta krävs både politiskt mod och handlingskraft. Det finns exempelvis många ekonomiska särintressen som sitter med dyra investeringar i gammal teknik och dessa kommer likt tobaksindustrin att kämpa med näbbar och klor för att bevara sin lönsamhet.

Klimatpolitiken måste sättas in i ett större sammanhang för att exempelvis undvika klimatåtgärder som försämrar biologisk mångfald eller ökar svälten i världen. Det kommer att dyka upp mängder med förslag på enkla lösningar som vid första anblicken verkar bra, men som inte håller vid en närmare granskning. Att ersätta petroleumenergi med palmolja från regnskog eller att bygga ut kärnkraften är exempelvis vägar som inte är långsiktigt hållbara.

Det behövs välplanerade och kraftfulla åtgärder på vetenskaplig grund. Begreppet ekologiskt hållbar utveckling bör dammas av och reserveras för en strikt naturvetenskaplig definition. Då kan klimatpolitiken förses med den karta och kompass som behövs dels för att hitta tillräckligt effektiva åtgärder, men också för att undvika klimatåtgärder som leder in i återvändsgränder.

Det gäller att skilja på stort och smått i klimatpolitiken. Det gäller också att bryta negativa trender snarare än att satsa på det som är på väg att lösa sig själv. Vi måste våga ta tag i de stora frågorna.

En sådan fråga är trafiken. Den enda samhällssektor i Sverige som fortfarande ökar sina utsläpp av fossila växthusgaser är transportsektorn. Energin i denna sektor kommer till över 95 procent från fossila drivmedel. Transporter står för 45 procent av Sveriges samlade växthusgasutsläpp. Det är också den enda sektor som stadigt ökar sin klimatpåverkan. Antalet flygpassagerare slog rekord 2006 med 26 miljoner resor som utgick från flygplatser i Sverige. Gissningsvis blev 2007 ett nytt rekordår. Minst lika illa är det med lastbilstrafikens klimatpåverkan.

En annan sådan stor fråga är hur vår samhällsplanering påverkas av förändringar i klimatet. Totalt riskerar hus i Sverige för uppemot 100 miljarder kronor att förstöras av skred, erosion eller översvämningar. Vattenkvaliteten kommer att försämras och hota tillgången på dricksvatten. Det varmare klimatet kommer att påverka folkhälsan negativt i form av bland annat fästingburna sjukdomar. Vi nordbor kommer dock mycket lindrigt undan jämfört med de umbäranden som redan inträffar och än mer väntar befolkningen på sydligare breddgrader.

Trots ökad kunskap om klimatförändringar fortsätter många kommuner att bevilja bygglov på tomter som riskerar att översvämmas. Nya externa köpcentra får etableringstillstånd trots att de medför ökade transporter och utslagning av lokal livsmedelshandel. Kommunerna måste börja planera nytt för trafik, energiförsörjning, VA-system, markanvändning och annat som har betydelse för sårbarhet och klimatpåverkan.

Kommunerna måste våga använda sig av den makt de har genom översikts- och detaljplaner för att skydda sin befolkning. Strategiska klimatinvesteringar som järnvägsbyggen och biogasanläggningar måste få samma överordnade status i planlagstiftningen som försvaret tidigare hade. Staten måste å sin sida stoppa alla investeringar som vidgar utrymmet för klimatstörande transporter och flytta investeringsmedlen till spårburen trafik. Det krävs en skattereform som utgår från att klimatmålen ska nås och höjer koldioxidskatterna därefter.

Den största bristen gällande klimatarbetet är inte relevant kunskap utan politiskt ledarskap. Riksdagen kan inte ändra naturlagarna. Många bedömare anser att vi har högst åtta år på oss att vända trenden av ständigt ökande växthusgaser till dess motsats. Det räcker inte med att enskilda källsorterar och byter glödlampor. Det räcker inte med utsläppshandel och klimatbistånd. Det krävs lagar, investeringar och skattesystem som gör samhällena ekologiskt hållbara. Klimatfrågan kräver politiskt mod.

Kommentar

Namn:

Kommentar:

 
Skugga Skugga Skugga