Sedan 2000 upphandlar Trafikverket järnvägsunderhållet av externa utförare. Genom att Trafikverket inte längre deltar i det praktiska utförandet av järnvägsunderhållet har myndigheten tappat kunskap om underhållet och kännedom om järnvägsanläggningen, vilket underminerat Trafikverkets möjligheteter att bedöma vilka insatser som behövs och att göra effektiva upphandlingar. Produktiviteten har också försämrats. Antalet anställda som är involverade i underhållet har ökat, men verksamheten har inte vuxit i samma utsträckning.

Selin och Andersson undviker centrala argument

Mot denna bakgrund föreslog utredningen ”Framtidens järnvägsunderhåll” (SOU 2020:18) att åtminstone visst underhåll borde återföras i offentlig regi. I nästa skede gav regeringen Trafikverket i uppdrag att återta en del av underhållet. I vår tidigare artikel menade vi att denna ambition var riktig, men borde ha varit mer långtgående. Vi konstaterade också att målet om ett visst underhåll i egen regi har försinkats.

Mot dessa resonemang invänder Olga Selin och Susanne Andersson, företrädare för Sveriges Järnvägsentreprenörer. De undviker emellertid de centrala argumenten. De nämner inte den sjunkande produktiviteten. De tar inte upp risken för marknadsmisslyckanden. Och de berör inte erfarenheten från andra länder.

Riskerna med upphandlingar är i själva verket stora när flera aktörer är involverade i olika led, när aktörerna har olika mål och när informationen är asymmetriskt fördelad mellan parterna. Upphandling av underhåll inom järnvägen uppvisar alla dessa kännetecken. Däribland finns incitament för att fokusera på avhjälpande underhåll (felavhjälpning), på bekostnad av det förebyggande underhållet.

Staten bör ha en mer aktiv roll

Globalt sett intar Sverige en extrem position när det gäller järnvägsunderhållet. I de flesta länder sköts järnvägsunderhållet helt eller delvis av staten. I ett antal länder har staten också fått en starkare roll efter misslyckade försök med privatiseringar. Det gäller bland annat Nya Zeeland, Storbritannien och Norge.

På två punkter är vi överens med Selin och Andersson: underhållet är gravt eftersatt och att det behövs ökade anslag för underhåll och investeringar. På en väsentlig punkt skiljer vi oss åt. Selin och Andersson menar att underhållet enbart ska utföras av privata entreprenörer. Vi menar att staten bör ha en mer aktiv roll och vara utförare av järnvägsunderhåll.